Majakovskij-kväll på Forum

Den märkliga kulturkällaren Forum på Sigtunagatan har jag inte känt till förut. Nu fick jag tillfälle att besöka den eftersom det arrangerats en tema-kväll om Vladimir Majakovskij i synnerhet och futurismen lite mer i allmänhet, med anledning av en ny Majakovskij-biografi av Bengt Jangfeldt. Fokus låg på den ryska delen av futurismen - den mer kända italienska grenen är naturligtvis lika intressant men mer känslig med tanke på dess kopplingar till fascismen.
Källaren kändes underground rent påtagligt p g a bristen på luft och hettan som snart steg med människomassorna i de trånga lokalerna. Det gjorde inte så mycket - det var en bra föreställning med eminenta skådespelare som gav liv åt ett antal av Majakovskijs dikter och några av hans samtida ryska kollegors. Dessutom fick man tillfälle att lyssna på tidstypisk musik av Edgar Varèse och A V Mossolov (det stånkande stycket Järnverket) samt en närmast övernaturlig sprak-inspelning av Luigi Russolos berömda bullermusik, som lät som en småstadsorkester halvöverröstad av ett sågverk.
Kvällen recenserades mycket träffsäkert av Hanna Höglund i Expressen.

Som avslutning måste jag nog dela med mig av min favorit-Majakovskij-dikt. Here it goes:

Snobbens blus

Ett par svarta byxor ska jag sy mig
av sammeten i min röst.
En gul blus av tre alnar solnedgång.
Som en snobb och Don Juan ska jag glida förstrött
längs världens Nevskij, detta vräkiga stråk.

Låt jorden, den försoffade kärringen, gapa:
"Du våldtar den grönskande våren!"
Jag flinar fräckt åt solen och kastar tillbaka:
"Jag älskar att stå här på asfalten och skorra på r:en!"

Himlen är blå och fri är sikten,
och min älskarinna jorden har dukat upp till festligheter.
Därför ger jag er dessa glada kasperdocksdikter,
spetsiga och nödvändiga som tandpetare!

Ni kvinnor som älskar mitt kött, men även
du flicka som ser på mig som på en broder,
ös era leenden över mig, poeten -
på min snobbiga blus ska jag sy fast dom som blommor!

1914

(övers. Gunnar Harding, Bengt Jangfeldt)