fredag 8 mars 2013

Valborgsmässoafton


Ett tag sen jag såg den här nu. 

Ett stycke smygfascistisk barn-till-varje-pris-propaganda typisk för sin tid (1935). Lars Hanson är gift med en ond (ond!) kvinna av den där hemska typen som inte vill ha barn. Därför är äktenskapet naturligtvis på fallrepet. Samtidigt är hans unga sekreterare (Ingrid Bergman i början av karriären) hemligt förälskad i chefen. Hon vill naturligtvis inget hellre än att gifta sig, sätta bo och föda barn. Hon är en helt och hållet ärbar kvinna. Chefen är inte helt ointresserad. Intriger följer när onda frugan trots allt blir med barn och under makens bortovaro uppsöker skum läkare som utför aborter. Naturligtvis uppstår medicinska komplikationer och maken får reda på alltihop. Raffel i den undre världen leder till att abortören blir mördad och maken får skulden. Han känner att han måste avstå från den ärbara kvinnan som han förälskat sig i och uppsöker, som man gör, den där tillflyktsorten i öknen dit män kommer för att glömma, och bära lustig mössa. Under tiden börjar sekreterarens fader (Victor Sjöström i en av sina få 30-talsroller) betvivla sin ärbara dotters ärbarhet efter att, i egenskap av chefredaktör, ha sett bilder på dottern på Hasselbacken dinerande med gift man (Hanson). 

Utan att säga för mycket kan jag avslöja att den onda, onda kvinnan får sitt straff och att barn kommer att födas.
Det känns extra viktigt att påminna om filmer som den här just på Internationella kvinnodagen...