tisdag 30 oktober 2012

Livstecken

Ska försöka sparka igång den här bloggen igen. Jag kommer att skriva kort till att börja med.

För ett par veckor sen såg jag ännu en Garbo-stumfilm. Dom betas av långsamt. Wild Orchids från 1929.

I den är Garbo en ung kvinna som av någon anledning är gift med en dubbelt så gammal affärsman som tar med henne på en affärsresa till plantagerna i Indonesien.
Redan på båten stöter hon på sin homme fatal, en sorts indonesisk adelsman, spelad av den exotiske svensken Nils Asther. (Det är mystiskt att han så ofta fick spela asiater i Hollywood. Berodde det bara på hans sneda kattögon?) När hon först ser honom är han fullt upptagen med att prygla en av sina tjänare på ett, ähum, brutalt sätt. Detta väcker Garbos avsmak och samtidigt, som så ofta i Hollywood, en omedveten attraktion. Den prövas när indonesen bjuder in affärsmannen och hans fru att bo i hans palats. Vistelsen där blir en orgie i indonesisk exotism och Garbos karaktär får en guldskimrande dansdräkt i present som hennes man tycker är fånig.
Under ett skyfall med Garbo och Asther ensamma i en plantagehydda hettar det till kan man väl säga, men Hollywood ser naturligtvis till att det slutar lyckligt rent moraliskt. En nattlig tigerjakt har en viss betydelse för handlingen.

En dussinfilm från tiden, men rolig att se för Garbos skull. Och lite för Nils Asthers.