tisdag 27 maj 2008

Äntligen hemsida!


Just det, se bara högerkanten under Modärna länkar. Vår egen hemsida! Visserligen ganska tom än så länge, men tids nog ska den fyllas med innehåll.

Detta firas med en fin bild.

söndag 18 maj 2008

Släkten är värst

När man talar om transvestit-filmerna står dom i farstun.

Nyligen skrev jag om den förtjusande filmen Atlantäventyret. Jag avslutade med att önska en tv-visning av den andra stora svenska transvestit-filmen från 30-talet.
Somebody up there likes me. Imorgon 19:e maj sänds den mitt på dan i Ettan.
Så fort brukar jag inte bli bönhörd.

Släkten är värst från 1936 är en typisk trams-fars med P G Wodehousesk handling.
Huvudpersonen har en arvtant i Amerika som förser honom med pengar för att kunna bo kvar i sitt barndomshem. För att få dessa pengar har han tvingats låtsas att han är gift och har barn, vilket han inte har. Nu är tanten på ingång samtidigt som hans kompis sitter hemma hos honom iförd en av dom klänningar tanten skickat till hans "fru" i present (av komplicerade orsaker), samtidigt som betjäntens ogifta fästmö lämpar av sin nyfödda bäbi i huset. Gissa vilka som ofrivilligt får spela hustru och dotter?

Behöver jag påpeka att det blir spring i dörrar, missförstånd, patetiska bortförklaringar och halvtaskiga damimitationer för hela La Cage aux Folles-pengen!

Som Johan Croneman sa: Ta en komp-dag.

fredag 16 maj 2008

Berlin Alexanderplatz



Någon gång för ett år sedan försökte jag se första avsnittet av Fassbinders tv-version av Alfred Döblins roman på fyllan, och fick lägga ner eftersom jag tappade fokus hela tiden. Jag funderade på att göra ett nytt (nyktert) försök i höstas, men det blev inte av.

Nu har jag läst boken. Jag tänkte att det var lika bra. Det är ju en kanonisk 20-talsroman, och det är tråkigt att läsa böcker som man först sett i film- eller tv-version.

Den var mycket bra.
När den kom 1929 liknades den vid Odysseus av James Joyce, och jag kan förstå det även om det är en annan sorts stadsvandring. Språkligt befinner den sig i alla fall på samma avancerade, och svåröversatta, nivå.

En sorts superloser, samhällets olycksbarn, Franz Biberkopf, tumlar ut ur fängelset där han suttit av ett par år för dråp, i början av boken. Sen följer resten hans huvudsakligen sorgliga vandring kors och tvärs genom Berlin där han gör sitt bästa för att försörja sig och hålla näsan över vattenytan - sälja tidningar, vara hallick, göra inbrott, lite av varje. Han är en märklig typ som ständigt åker på smällar men reser sig på 9 och vandrar vidare som en zombie. Han t o m söker upp folk som behandlat honom som skit och liksom tar att bli behandlad som skit igen. Han tycks anse att allt kan bero så länge man har nåt slags sammanhang där man hör hemma, tillsammans med andra människor.

På 10-talet hörde Döblin till konstnärskretsen runt den expressionistiska konst- och kulturtidskriften Der Sturm.
Och det förvånar inte.
Stilen i Berlin Alexanderplatz är kraftigt icke-realistisk och kan beskrivas som expressionistisk. Beskrivningar av Franz tankar och känslor, uttryckta i jag-form, blandas plötsligt och kaotiskt med t ex reklamslogans, väderleksrapporter, barnramsor, schlagertexter, bibelcitat, ljudhärmande nonsens-ord, och andra människors tankar och känslor, också uttryckta i jag-form. En kaleidoskopisk känsla uppstår när man läser. Berlin 1928 framstår på det sättet mer som ett tillstånd än en tid och en plats.
Dessutom är boken skriven på vardagsspråk med mycket slang, där ord stavas som de låter. Man kan jämföra med Lena Ackebos tecknade serier där folk säger "Amen härregud!" o s v. Ett helvete att översätta. Den version jag läste var från 1978. En del ord har blivit gamla sen dess, andra är medvetet anakronistiska. Och det fungerar mycket bra. Man förväntar sig föråldrad slang i en bok som utspelar sig 1928.

Återstår att se hur Fassbinder gör.

lördag 10 maj 2008

Beatles goes rysk stumfilm

Jag kom på att Beatles ju var ganska modärnistiska ibland.

T ex när dom gjorde låten Honey Pie. Bedårande.

Nån tokstolle har gjort en mix-video baserad på Dziga Vertov.

Det får duga.