onsdag 30 april 2008

Lite stumfilmshistoria


Tänkte bara tipsa om min blogg-kollega Jonas utmärkta inlägg om den alltför bortglömda stumfilms-stjärnan Colleen Moore, vars filmer även jag hoppas få se en snutt av i framtiden.
Notera också den snyggt färglagda bilden.

fredag 25 april 2008

Fröknarna von Pahlen, suck



Nyligen läste jag ut den sista delen i den s k von Pahlen-sviten av Agnes von Krusenstjerna. Den hade legat ett par år.

Jag har inte läst riktigt hela sviten; jag hoppade över dom tre första delarna och började med Porten vid Johannes, eftersom jag läst att den innehöll en del nyckelporträtt av personligheter i Stockholms kulturliv vid tiden för första världskriget, då böckerna utspelar sig.

Böckerna kom ju i början av 30-talet och gjorde skandalsuccé p g a dom för den tiden saftiga sexskildringarna. Dom är också kända för att von Krusenstjernas man, den elake publicisten David Sprengel, bidragit med valda delar, exakt vilka vet jag inte.

När jag läste dom första delarna för säkert tio år sen tyckte jag att dom var som ett slags höglitterär version av Dynasty: några neurotiska överklassfamiljer vars polymorft perversa medlemmar hoppar i säng med varandra ideligen och har sig. Ganska skojigt, med andra ord.

Nu när jag läste den sista delen hade jag hunnit ruttna rejält.
Jag var kluven redan första gången, tyckte att dom var kanske 70% bra (framför allt stilmässigt) och 30% skit.
Nu lutar jag åt 90% skit.
Dom brukar hyllas för sina rättframma skildringar av kvinnlig sexualitet, även lesbisk, och det stämmer väl till viss del. Men det uppväger inte de flummiga hyllningarna till barnafödande (till varje pris!), den ständigt groende naturen (hippie-varning), starka tysta män som sköter bondgårdar, moderliga naturliga kvinnor (såna som enbart föder barn), misstänksamheten mot dekadent storstadsliv och allting onaturligt (kvinnor som studerar och inte föder barn, homosexuella män som inte kan hantera en harv och så där). Verkliga personer som Nils Dardel och företrädare för Svenska Baletten förekommer, tunt maskerade, som varnande och framför allt skrattretande exempel på det senare. Ev. stod Sprengel för det; han hyste välkänt agg mot Svenska Baletten.

Sista boken var riktigt jobbig att läsa. Ska man mot förmodan ge sig på en av dom rekommenderar jag trots allt Porten vid Johannes. Den ger i alla fall en ganska cool bild av Stockholms-livet under kriget, om man pallar karikatyrerna.

onsdag 16 april 2008

Fats Waller 1935

Var på förhandsvisning av Be Kind Rewind i söndags (ja, ibland ser jag omodärna filmer).
Jazzpianisten och sångaren Fats Waller har en viss betydelse för filmens handling. Fats Waller är, enligt min mening, den mest geniale och originelle av alla modärna jazzkatter.

I det här klippet ur "The King of Burlesque" från 1935 sjunger och spelar han "I've Got My Fingers Crossed".

fredag 11 april 2008

Crossdressing på Atlanten



Det blev vinter igen. Suck.
Nåja, nu är det april och våren är strax tillbaka så en liten blogg-makeover är på sin plats.

Jag erinrade mig plötsligt en gammal film som jag såg för säkert en månad sen och glömde att skriva om - Atlantäventyret från 1934.
Jag hade aldrig hört talas om den här filmen förut, och jag har hört talas om förvånansvärt många sopiga svenska 30-talsfilmer, eftersom jag såg samtliga sådana som gick på TV på söndagseftermiddagarna när jag var barn. Den låg och dammade säkert ett år innan jag såg den.

Vilken film! Jag tror att man skulle kunna skriva en säg 5-poängsuppsats i filmvetenskap med queer-perspektiv om den.

En teaterdirektör gör fiasko, förlorar alla pengar, och börjar jobba som bartender på atlantkryssaren Kungsholm istället. Hans primadonna, spelad av Birgit Tengroth, smyger ombord på fartyget förklädd till pojke, och gömmer sig i maskinrummet. Hon blir upptäckt och lyckas snacka sig till att få jobba som passopp i baren. Där återförenas hon med sin förbluffade f d chef. Genom en fantastisk slump, och natten i maskinrummet, får hon reda på att ett gäng internationella juveltjyvar planerar en kupp mot en förmögen passagerare. Hon blir också förälskad i styrman (Edvin Adolphson) som behandlar henne som den vanartiga fripassagerare/springpojke han tror att hon är.

Birgit Tengroth gör vad hon kan, med mer eller mindre framgång, för att passera som kavat pojkvasker, inkl svängigt kroppsspråk och pilsnerfilms-pojkjargong. Strålande! Eftersom det är en film lyckas hon. Edvin Adolphsons styrman fattar noll, men blir allt mer förbryllad över uppassarens kärvänliga attityd. Margit "Hoppla hoppla" Manstad spelar sin ständiga camp-vamp-roll som den internationella juvelligans
kvinnliga medlem. Ett fenomenalt sångnummer ingår förstås - bartendern och hans passopp sjunger Jules Sylvain-dängan "Yes sir, no sir" i välmodulerade (nåja) stämmor medan dom blandar drinkar a la Tom Cruise i baren.

Som ni hör är det en höjdarfilm. Jag förstår inte varför den blivit så totalt bortglömd. En självklar kompanjon till andra stora svenska transvestit-filmer som t ex Släkten är värst från 1936, där förstås med omvänt könsbyte. Önskar jag hade den på video också. Man får väl sätta sin tilltro till Sveriges Television.

Återstår bara att lära sig sjunga "Yes sir, no sir" utantill.