tisdag 15 september 2015

Huset på Trubnaja

Boris Barnet 1928





En lustig liten film där en flicka kommer till Moskva med en gås under armen. Det är lite oklart varför, men det verkar som om hon sänds dit för att leta efter en släkting som anländer hem med tåg samtidigt som hon far. Fånig osis.

Moskva skildras med bybons ögon som ett tjutande, slirande kaos där bilar tutar, spårvagnar dundrar och folk springer hit och dit. Ett utdraget skämt är hur hon frågar massvis av människor om vägen och alla ger olika instruktioner. Gåsen rymmer också i ett.
Till slut kommer hon fram till hyreshuset dit hon tydligen ska. Det är filmat så att säga med fjärde väggen borttagen så att man ser vad hyresgästerna på de olika våningsplanen gör samtidigt. Det dom huvudsakligen gör är grälar, hugger ved och sopar skräpet under mattan.
Flickan blir oskäligen utnyttjad som lågbetalt hembiträde av en lat frisör som bor i huset. Senare sabbar hon en amatörteaterpjäs som hon, naiv som hon är, tror är på riktigt.
Det slutar dock lyckligt; flickan får sin rättmätiga lön genom facket, och blir invald i det lokala rådet.


Filmen har en fin meta-början. Tittaren blir inkastad in medias res när flickan mycket dramatiskt nästan blir överkörd av en spårvagn. Sen fryser bilden och backas tillbaka, och en textskylt upplyser oss om att vi nu ska få se vad som ledde fram till detta. Sen börjar filmen om, "på riktigt".
Jag är rätt fascinerad av hur alla ryska stumfilmer, oavsett om dom är konstruktivistiska eller ganska traditionella som den här, har det där speciella episka grodperspektivet där människor förr eller senare avbildas lätt nedifrån mot en ljus himmel. Så även här som syns på bilden. Det slår aldrig fel. Världens ryskaste drag.
Huset på Trubnaja har samma lite småtramsiga humor, med mycket slapstick, som Barnets mer kända film Flickan med hattasken, även om den känns mer helgjuten.