Tillbaka till Ivor Novello. Har just läst färdigt en bok om honom. På Filmhusets bibliotek finns ungefär fem böcker. Jag drog ut en på måfå och lånade. Det visade sig vara inte en biografi utan en väldigt akademisk studie utgiven av British Film Institute, Ivor Novello, Screen Idol av Michael Williams. Redan på första sidan hittade jag ordet 'diskurs' två gånger. Då vet man vad klockan är slagen. Men jag bestämde mig för att läsa vidare ändå.
Det kanske är på sin plats med en kort beskrivning av Novello. Han är nämligen inte så känd här i landet, utan en ganska intern-brittisk företeelse. Walesisk kompositör, dramatiker och skådespelare. Blev först känd under första världskriget för en schlager, Keep The Home Fires Burning, som tydligen blev nåt slags förstavärldskrigs-motsvarighet till We'll Meet Again i Storbritannien, en sång som alla nynnade och kände samhörighet genom. På 20-talet gjorde han sig även ett namn som skådespelare, på teater och film i England, och på film även något lite i Frankrike och USA. Han skrev dessutom pjäser, och framträdde i vännen och kollegan Noël Cowards pjäser om det mondäna livet i Londons komplicerade högrestånds-kretsar.
I många år hade jag läst om honom men hade ingen aning om hur han såg ut, eftersom jag bara hade sett honom i form av Einar Nermans karikatyr. (Nerman arbetade ju som tecknare i London på 20-talet, och dekorerade bl a väggarna på Novellos nattklubb med sina karikatyrer.) Senare såg jag honom på bild, och slogs av hans anmärkningsvärda skönhet, som var av typiskt 20-talssnitt. Naturligtvis hade den en påtaglig betydelse för hans stora fan-base i Storbritannien under stumfilmseran. I januari visade man ju Hitchcocks stumfilmer på Cinemateket, och jag fick då tillfälle att se dom två filmer han medverkade i, The Lodger och Downhill.
För att återgå till boken så handlade den om hur Novellos filmstjärne-persona, samt även privata person, på olika sätt förkroppsligade tidstypiska problem som i hög grad hade med första världskrigets nationaltrauma att göra. Som hörs är det väldigt akademiskt alltihop, men faktiskt intressant, och inte så fruktansvärt svårläst som jag i början hade befarat. Dock ska jag nog ge mig på en mer traditionell biografi nästa gång, jag är inte färdig med Novello än. Kalla mig ytlig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar