Två sångerskor från olika tider men med modärnistisk connection.
Josephine Baker: född i St Louis 1906, död i Paris 1975. Började som vaudeville-dansös hemma i USA, kom till Paris 1925 och gjorde succé, senare även som sångerska.
Hon var rätt i tiden - för avantgardet i Paris på 20-talet var Afrika the shit och Baker fick representera alla exotiska drömmar om den vilda kontinenten med ohämmade svarta människor. Hon tryckte på rätt knappar med banankjol och primitiva grimascher, och blev samtidigt en excentrisk stilikon som pomaderade håret med äggvita och promenerade på Champs-Élysées med en leopard i koppel. Trots allt föredrog hon Frankrike framför USA eftersom hon där mötte större respekt som svart. Samtidigt blev hon ibland kritiserad av svarta landsmän för att hon inte sjöng "svart" utan med tidstypisk schlagerröst.
Hon avled natten efter ett triumfartat jubileumsframträdande på Bobino, och Paris sörjde henne som en av sina egna.
Det fläckvis intressanta P1-programmet Stil handlade i fredags om henne. Programmet går att lyssna på i en månad på nätet.
Jag har nyligen köpt en skiva med Janet Klein and her Parlor Boys. En sångerska med kompband som har som mission att återuppväcka 10-, 20- och 30-talens populärmusik så genuint som möjligt. Mycket charmigt. De har en fin hemsida (se länklistan) där man kan lyssna på deras musik också.
The Skeleton Key
9 år sedan
4 kommentarer:
Den illustrerande filmsnutten är hämtad ur den stumma franska musikalen La Revue Des Revues från 1927. Filmen är bitvis inspelad i det primitiva färgsystemet Pathecolor som var en mycket avancerad form av handkolorering.
Visst känns det märkligt med en stum musikal? Vad som är ännu märkligare är att när man släpper filmen på DVD så lägger man på fullständigt hysterisk frijazz för att illustrera 20-talet. Konstigt!
Tack än en gång för infon, Jonas.
Och ja, både och känns konstigt.
Min personliga uppfattning om frijazz lämpar sig inte för tryck, men hur det än är med det så är det fel jazz på fel plats, så att säga.
Jag skulle nog gärna se hela musikalen, fast den är stum. Jag har ofta önskat att musikaler var det.
Jag har lagt upp flera scener ur filmen på YouTube. Kodordet är: stjn00. I och med att jag underkänner ljudspåret på DVD'n har jag ersatt ljudet i scenerna med modärnare musik.
så kul att du skapat en blogg om josephine baker! hon är verkligen en true dandy bohemian! tänk om man hade fått uppleva 1920-talets flärdfulla liv!
håller själv på att skapa en blogg om bohemiskt mode på http://www.flickanf.se
Skicka en kommentar