Kan man fira Halloween på ett modärnistiskt sätt? Svaret är ja.
Trots att Halloween huvudsakligen hyllar gravstenar, sorgkläder, spöken, dimma och annat omodärnt, finns det naturligtvis också modärn skräck.
Lösningen är: tysk expressionism.
Expressionismen inom konsten uppkom i det tyska språkområdet strax före 1910. Konstnärerna började måla "primitiva" målningar med stora färgsjok i skarpa, onaturliga färger (gröna ansikten, röd himmel etc). Motiven kunde vara stillsamma och vardagliga, men också ångestfyllda och skräckinjagande bilder av mänsklig ångest, våldsbrott och lidande. Detta blev än vanligare när första världskriget kom. En parallell expressionistisk rörelse uppkom inom litteraturen, framför allt inom poesin. Expressionistiska dikter kunde bestå av färgskimrande symbolismer, eller av korthuggna fragment fulla med våldsamma utrop och förvirring.
Sist kom expressionismen till filmen, när den var på utdöende i de andra konstarterna.
Några få expressionistiska filmexperiment gjordes i början på 20-talet, av vilka den enda välkända är Dr Caligaris kabinett. Här ser man hur mycket expressionismen bråddes på den gamla tyska skräckgotiken från 1800-talet, d v s samma källa som goth-kulturen i slutändan bygger på.
En typisk skräckhistoria med galna vetenskapsmän, mordiska sömngångare och flickor i vita nattlinnen i nöd, fast med expressionismens sneda vinklar, målade slagskuggor och stiliserade smink. Conrad Veidt i en av huvudrollerna blev efter den här filmen en av de största stumfilmsstjärnorna i Tyskland, ofta i liknande roller som demonisk skurk eller plågad anti-hjälte.
Man kan ana vilket intryck filmen måste ha gjort på sin samtida publik, och en del scener och bilder har fortfarande en kuslig effekt, trots alla år som gått.
Min favoritfilm om jag måste välja.
Se och rys. Happy Halloween!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar