Har läst en seriebok som omväxling. En s k grafisk roman. Berlin - City of Stones av Jason Lutes, översatt till svenska. Endast del 1 finns på svenska än, men det kommer fler delar.
Historien börjar på hösten 1928 när en ung kvinna som är på väg till Berlin för att börja på konstskola och en ung vänsterjournalist möts av en slump på tåget in mot staden. De går åt var sitt håll när de är framme, men möts igen några månader senare, börjar umgås, och blir mer än vänner. Runt omkring dem håller samhället långsamt på att förändras, men än så länge är det förhållandevis lugnt.
Förutom de två huvudpersonerna finns ett stort persongalleri vid sidan om, både människor i deras närhet och andra, utan koppling till dem. De olika personernas liv vindlar sig framåt, ibland påverkade av varandra, ibland påverkade av samhällsomvandlingen. Kärleksaffärer blomstrar och svalnar, man diskuterar konstens framtid eller journalistikens möjligheter, äktenskap går i kras för att kvinnan backar kommunisterna och mannen dom där andra som slåss med kommunisterna på gatorna...
Själva stilen i serien känns väldigt rak och praktisk, faktiskt väldigt kongenial med den tid och plats den skildrar - Neue Sachlichkeit i serieform. Samtidigt förekommer hopp bakåt i tiden till händelser i en enskild persons liv vid tiden för krigsslutet 1918 som förklarar en del av det som händer i kontemporär tid. Människors tankar fångas flera gånger i ett sorts melankoliska "snapshots"; fyra personer på spårvagnen får varsin tankebubbla som avslöjar brottstycken av deras tankar just i detta ögonblick. Förälskade drömmerier sida vid sida med lakoniska funderingar över middagsmaten, och ett mycket litet barn som helt enkelt tänker: "Potta, potta!". Genialt.
Detta första album hade både styrkor och svagheter, och jag är försiktigt positiv. Men jag ser fram emot att få läsa nästa album för att få se hur det går för människorna man lärt känna, nu när det mörknar över vägen i den tyska huvudstaden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar