lördag 20 mars 2010

Lubitschs genderbender-komedi

Det är mycket stumfilm nu.

Jag fick ett plötsligt behov av att se en film jag köpte härom året i Nevyork som jag fick ynnesten att se när jag pluggade filmvetenskap för (gulp) 10 år sen.
Ich möchte kein Mann sein från 1918, en av dom filmer Ernst Lubitsch gjorde hemma i Tyskland innan han for till Hollywood och skapade "the Lubitsch touch".



Den är tydlig redan i den här filmen. Jag vill inte vara en man som titeln lyder handlar om en tonårsflicka som vill vara just det efter att ha blivit utskälld av sin guvernant för att hon spelar poker, röker och flörtar med pojkar. Droppen kommer när hennes nye förmyndare nedlåtande förklarar för henne att flickor i hennes ålder ska gå och lägga sig istället för att gå ut på stan och ha roligt.
Istället går hon raka vägen till en herrekiperingsbutik och skaffar sig en frack. Lubitsch har skoj när han visar hur den unga manliga personalen blir helt till sig av att få ta herrmått på en ung flicka. Sen drar hon på stan.
I danslokalen blir hon skuffad och puffad vid garderoben av de andra männen, och sedan skuffad och puffad på dansgolvet av de unga kvinnorna som lägger an på henne, och börjar redan då känna sig lite desillusionerad.



Tills hon får syn på - sin nye förmyndare, out and about. Hon tar hämnd på honom genom att kollra bort hans damsällskap. Efter att ha bondat lite över kvinnors trolöshet blir de vänner och dricker oschyssta mängder champagne.
Och det är här filmen verkligen går over the top. Fulla och förbrödrade börjar de plötsligt småhångla vid bordet. Hånglandet fortsätter i droskan på väg hem och i fyllan och villan blir de naturligtvis körda till fel adresser. Nu gäller det att ta sig hem och att lappa ihop sina nödlögner om vilka dom är och var dom varit.



Jag minns hur ställd jag blev när jag såg filmen. Vänta nu...han vet ju inte att hon är en flicka...! Hoppla, hoppla. Tyskland var verkligen långt före alla andra länder när det gällde vad som kunde visas på film.



Det är överlag en sprittande absurd film. (Alldeles bortsett från att förmyndaren borde känna igen sin skyddsling även i frack och peruk.) Ossi Oswalda som spelar flickan är en fin komiker med ett väldigt fysiskt utspel och ett smittande humör. Hon spelade huvudrollen även i Lubitschs lite mer kända pre-Hollywood-komedi Ostronprinsessan. Lubitsch tappar inget tillfälle att driva med människomassornas synkroniserade sätt att röra sig, eller generell mänsklig dubbelmoral - ett tema som återkommer i hans Hollywood-filmer.
Det är en lysande tidig komedi om könsrollerna.

Jag hoppas förstås att den här tas upp på Cinemateket nån gång - i en Lubitsch-stumfilms-retrospektiv kanske, eller en serie om genderbending på film.

2 kommentarer:

Vittrafolk sa...

Hej hej! Tänkte bara säga att du har en väldigt rolig blogg, och du har gett mig massor med filmtips :D

//Gwen

elin lantto sa...

Tack Vittrafolk!

Jag hoppas du också gillar filmerna.