Jag säger bara: toppraffel!
Ian Fleming måste helt enkelt ha gått på bio nån gång i sin späda ungdom, sett den här filmen, och fått idéer som han många år senare återanvände i sina agentromaner, och resten är underhållningshistoria.
Det finns en megaloman superskurk som typ ska ta över världen. Han har ett gigantisch brottssyndikat med ett högkvarter i glas och stål där folk springer upp och ner för trapporna hela tiden, samt tummen på ögat på hundratals agenter. Han har pipskägg, djävulspolo och sitter i rullstol. Det är bara den vita katten som saknas. Han spelas förstås av Rudolf Klein-Rogge, hela världens Dr Mabuse.
En av hans agenter är en vacker rysk kvinna som gått med i hans organisation för att hämnas sin mördade familj - oklart hur.
Deras främste nemesis är en stilig hemlig agent med ett tresiffrigt nummer! Den ryska kvinnan sänds ut för att bevaka honom, faller för hans charm, och går över på hans sida.
Resten är tågkrascher, biljakter, sista-minuten-räddningar och gadgetry. Vad ska man säga.
Willy Fritsch (ersatz 007) springer omkring och är allmänt stilig, och Gerda Maurus som den ryska skurk-agenten är också en av dom coolare kvinnor man sett på film.
Om ändå alla Bond-filmer var så här!
1 kommentar:
Mitt i prick! De som påstår att stumfilm är både trist och osexigt vet inte vad de talar om! Här har vi som du mycket riktigt belyser Rudolf Klein-Rogge, en av väldigt få aktörer som begåvats med konstant toppform och Gerda Maurus är som vanligt fullständigt oemotståndlig. Allt förpackat i ett veritabelt raffelpaket i absolut världsklass! Vad mer kan man begära? En fantastisk film på alla sätt och ett strålande inlägg. Hurra!
Skicka en kommentar