På västfronten intet nytt

Nu i november är det 90 år sedan eld upphör i första världskriget. (Formellt avslut kom först året därpå.)
Jag antar att det var därför som På västfronten intet nytt från 1930 visades på SVT.
Jag såg den för ca 10 år sedan då jag pluggade filmvetenskap, men kom inte ihåg så mycket. Därför passade jag på att se om den. Romanen av Erich Maria Remarque har jag inte läst.

Som ofta i tidiga ljudfilmer är ljudet paradoxalt nog rätt kasst. Bildmässigt inga direkta experiment, utan en ganska rakt berättad historia. Att amerikaner spelar tyskar är alltid märkligt, av någon anledning. En hel del stillsam humor förekommer, men utan att förminska meningslösheten och tragiken. Allt det man vet om hur livet verkligen tedde sig i en skyttegrav på västfronten hade inte kunnat visas på film 1930. Det är knappt möjligt ens idag. Det är kanske bara litteratur som går att använda till detta, och många skildringar orkar man knappt läsa.


Jag har varit intresserad av första världskriget sedan högstadiet, då jag hade historia som favoritämne. Som många påpekat har första världskriget blivit nästan helt överskuggat av andra världskriget, för vilket intresset bara växer, verkar det som. Lika många har lagt fram den uppenbara förklaringen till det - andra världskriget är en tydlig kamp mellan gott och ont där det goda segrar. Första världskriget är motsatsen - en helt meningslös och i stort sett obegriplig konflikt där nästan ingenting händer, utom att miljoner människor slaktas och lika många blir skadade för livet, fysiskt och psykiskt. Och det som är obegripligt är alltid mer intressant än det som är begripligt.

Dessutom ledde första världskriget indirekt till det andra. Utan det första världskriget kanske ingen Hitler. Att försöka tänka sig hur världen skulle ha varit utan första världskriget får tanken att svindla. Mellankrigstiden som den kallas skulle ha varit en annan tid, kanske utan namn.