En extremt stressig tid - men nu har jag äntligen sett sista filmen i expressionistboxen från New York - Geheimnisse einer Seele från 1926. Jag visste inte ens att den var gjord av G W Pabst.
Den är en visuellt fin liten film om psykoanalys. En man spelad av Werner Krauss (Dr Caligari, no less) blir plötsligt rädd för knivar och har mordiska fantasier om sin fru. Detta uppträder ungefär samtidigt som fruns älskade kusin, en upptäcksresande, kommer på besök. Mannen har oroade surrealistiska drömmar på natten, och går till slut till en läkare, som förklarar hans problem i hippa freudianska termer.
Filmen var faktiskt menad som ett sätt att nå ut med de fortfarande ganska nya psykoanalytiska teorierna, även om Freud själv tydligen tyckte den var larvig.
Gamle Freud kan säga vad han vill om den saken. Hans teorier må vara spånade ur en galnings hjärna, men de har gett upphov till fantastiska drömscener. Ett runt torn växer gång på gång upp ur jorden, svängande klockor i ett klocktorn tar formen av kvinnoansikten, och en kinesisk gudabild blir levande. I ett träd i mörkret sitter kusinen i tropikhjälm och skjuter med gevär. Han ser ut som Dodd Osborne i Assar.
1 kommentar:
Hej Elin!
Vilken utomordentligt trevlig blogg. Jag har just läst i princip samtliga inlägg. Hittade den då jag (utan framgång) googlade ditt namn för att försöka hitta en e-postadress att sända ett elektroniskt julkort från Vietnam till.
Återvänder till fosterlandet om tre dagar. Vi ses!
/Per Fxnld
Skicka en kommentar