Feuillade-marathon

I lördags var det stumfilms-marathon hos vänner i Älta. Det var äntligen dags att se Louis Feuillades stumfilmsserie om mästerskurken Fantômas från 1913.

Vi började sent på eftermiddagen för att hinna se allting - 5 och en halv timme, ursprungligen tänkt att ses i timslånga delar med feta cliffhangers på biograf då och då.

Det är uppenbart att man ännu inte hade vant sig vid att använda halvbild 1913. Det mesta försiggår i helbilder, som filmad teater. Teatraliska, mycket franska, gester och pandasmink. De två sista timmarnas intriger, måste jag erkänna, föreföll lite oklara efter ett antal absint-drinkar. Ett sammelsurium av skurkar med Björnligan-masker, fala kvinnor, mystiska brev med osynligt bläck, hi-jackade tåg och
plötsliga attentat passerade revy.

Det är dock uppenbart hur mycket Feuillade betytt för Edward Gorey, den märklige amerikanske tecknaren som rörde sig i en slags drömvärld där det ständigt var sekelskifte eller 20-tal, och där en dyster och hotande atmosfär rådde. Man känner igen hans mustaschprydda män i sportkostym och mystiska beslöjade damer från Fantômas.

En annan lärljunge var förstås Fritz Lang. Han gjorde sina egna Feuillade-plagiat med Spindlarna 1919, som var lite för tydligt modellerade på de franska förlagorna. Sen kom han igen med Dr Mabuse-filmerna 1922 som också helt klart är influerade av Feuillade (Fantômas blir Mabuse), men som är mycket mer personligt utformade, och mer varierade, än Fantômas.

Nu hoppas jag bara få se Feuillades andra mastodonter, Judex och Les Vampires. I en av Goreys tecknade böcker förekommer en båt döpt till Musidora efter den skådespelerska som spelade superskurken Irma Vep i Les Vampires.