I söndags gick jag och såg ännu en Dorothy Arzner-film på Cinemateket - Christopher Strong från 1933.
Även den här hade inslag som man inte sett alltför ofta i Hollywood under 30-talet.
Katherine Hepburn spelar en kvinnlig flygare, Cynthia Darrington, som är känd för sina långa resor och våghalsiga tävlingar. Hon är inte gift, och påstår själv att hon aldrig varit förälskad. Så blir hon det ändå, i den gifte politikern Christopher Strong, som besvarar hennes känslor.
Könsrollerna i filmen är på något sätt omkastade, om än ganska diskret. Strong har starka skuldkänslor gentemot sin fru som han aldrig förut varit otrogen mot. Darrington är något mer sorglös och fatalistisk, även om hon inte skildras på ett osympatiskt sätt. Strong skulle helst se att Darrington slog sig till ro med honom nere på jorden i en stilla, domesticerad tillvaro. Han är alltid orolig när hon flyger. Hon försöker göra honom till viljes för att glädja honom, men det går inte. Till slut går hon tillbaka till flygningen, det är hennes liv.
Detta understruket av castingen. Strong spelas av Colin Clive, mest känd som Dr Frankenstein i James Whales Frankenstein-filmer, en högt uppskruvad och nervig typ som betonar Strongs melankoli och nervositet. Däremot är han kanske inte helt trovärdig som förste älskare - inte med den accenten (man KAN inte prata så!). Katherine Hepburn som Darrington är lugn och självsäker, rör sig självsäkert, oftast i byxor, och talar med gamäng-aktig, släpig röst. (Även Hepburn själv var känd för att prioritera bekväma kläder, och byxor framför kjol.)
Sådana karaktärer kan räknas på ena handen i 30-talsfilmen.
Alldeles bortsett från det måste jag också nämna scenen när Darrington ska på maskerad och bär ett sorts guldlamé-overall med vingar på ryggen och tajt huva med långa spröt på. Hon ser ut som en glittersprejad mal. T o m i svartvitt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar