Det var två veckor sen - det tar alltför lång tid ibland att följa upp det man har sett: This man refused to open his eyes på Fotografins hus.
Men det var en fin liten utställning. Sydneys lowlife på 20-talet ger en oväntad upplevelse av zeitgeist och personlig stil. Åtminstone om man som polisen i New South Wales, Australien väljer att tolka det där med hur ett mug shot ska tas på sitt sätt.
Istället för att göra den vanliga vändan med 'ett framifrån-två från vardera sidan' med ett kvastskaft i ryggen så tar man ett foto i helfigur och ett lite ospecificerat närmare och satsar på att försöka fånga individens personliga uttryck.
Och därmed lyckas man, helt osökt antar jag, komma dessa missanpassade olycksbarn inpå livet nästan mer än om man hade skickat dom till bröllopsfotografen.
Med en hjärtskärande intensitet stirrar på oss en osorterad blandning av tjuvar, narkotikahandlare, förfalskare och smågangstrar. En del ser toviga och sjaviga ut men speciellt kvinnorna har kläder som man skamset nog beundrar samtidigt som man betänker deras sunkiga livssituation.
Den märkligaste bildsviten föreställer en kvinna som i många år lyckades lura alla att hon var en man, gifta sig två gånger, och mörda sin första hustru. Hustru nummer två uppger i polisförhören att hon alltid undrade varför hennes man alltid var så fysiskt blyg. Hon misstänkte ingenting. De två fotona visar hennes man först under förhören i manskläder och senare på kvinnofängelset i kvinnokläder. Hon är på foto fullständigt trovärdig både som man och kvinna.
Bilderna på utställningen, och många fler, finns publicerade i två fotoböcker:
Crooks like us och City of shadows, båda sammanställda av Peter Doyle.
2 kommentarer:
Det låter fantastiskt, särskilt personen med svårdefinierbart kön.
Jag minns att jag hörde ett avsnitt av Släktband i P1 häromsistens där man diskuterade ett liknande fall i en svensk landsortssocken på 17- eller 1800-talet, med en kvinna som lyckats passera som man, gifta sig med en kvinna och få en annan att hjälpa henne med pengar och skydd när hon sedan flydde undan rättvisan. Konstigt nog verkade ingen i programmet ens tänka i HBTQ-banor, de tyckte bara att det var oreserverat konstigt och lite skrattretande.
Ja, det finns många såna här fall från olika tider. Det visar tydligt hur mycket teater som ligger i könsuttrycken och att vi är lättare att lura på den punkten än vi tror.
Skicka en kommentar