lördag 19 november 2011

Dada-musan som försvann i havet (eller gjorde han?)



Det tog ett tag innan jag ens orkade börja på det här inlägget. Det finns alldeles för mycket att säga och berätta och jag skulle kunna hålla på i evighet.

Därför tar jag det kort.
Arthur Cravan är en av de konstigaste människor som funnits. Född 1887 som Fabian Lloyd i Schweiz (hans faster var Constance Lloyd, Oscar Wildes hustru (!)). Blir utkastad från sin skola efter att ha spöat en lärare. Reser kors och tvärs genom Europa därefter med huvudsakligen falska pass ställda i alla möjliga namn. Till slut fastnar hen permanent för Arthur Cravan. I Paris ger hen ut en dada-tidskrift vid namn Maintenant!, påstår att hen är konstkritiker, boxas, ställer till med scener som att klä av sig naken på sina egna konstföreläsningar, skriver poesi, påstår att hans ingifte släkting Oscar Wilde fortfarande är i livet à la Elvis, förolämpar andra konstnärer, och drar till slut till New York för att slippa den franska militärtjänsten. Där träffar hen poeten Mina Loy, de sticker till Mexico och gifter sig och bestämmer sig sen för att åka till Buenos Aires och slå sig ner där. Loy reser i förväg med en passagerarbåt eftersom pengarna inte räcker till dom båda, och Cravan ger sig av efter i en vanlig segelbåt.
Hen syns aldrig till igen.

Puh.
Och då har jag ändå inte gått in på alla spekulationer om den mystiske mannen som lägger sig i under filminspelningen av Sierra Madres skatt, den likaledes mystiske författaren B Traven som dyker upp ungefär samtidigt som Cravan försvinner osv osv. The King is alive, typ.

Det intressanta med Cravan var ju att hen blev känd genom att vara, genom att göra sig själv känd, alldeles oavsett boxningen, poesin och utgivandet av tidskrifter. Hen var en av dom där som blir kända enbart som sig själva samtidigt som hen ju hela livet(?) iscensatte och återuppfann sig själv, ungefär som vissa rockstjärnor. Dada-rörelsen och de tidiga surrealisterna i Paris var fascinerade av honom och verkar ha uppfattat honom som ett slags dada-konstverk i sig själv. Hen var deras musa.



Anledningen till att jag tar upp honom är att Rick Geary, en serietecknare som jag gillar, har ritat en grafisk biografi över honom, tillsammans med Mike Richardson. Det är lite av Gearys specialitet; hen har ritat fler biografier om kända/ökända personer. Albumet heter Cravan, och när man läser det får man en stark känsla av rubbad äventyrsserie, man tänker att Geary måste ha skarvat rejält, men allt är precis så konstigt som det låter.

Eftersom den här larger-than-life-storyn är alltför omfattande för ett sketet blogginlägg kan jag bara uppmana läsarna att läsa vidare på egen hand. Och läs Cravan av Rick Geary.

Inga kommentarer: