Jaha, då har man äntligen sett en Clara Bow-stumfilm då. Och dessutom hennes mest kända, It från 1927. Tidigare har jag bara sett hennes första ljudfilm, The Wild Party, som jag skriver om här.
Det är en smålarvig film om en expedit på ett varuhus som bestämmer sig för att charma chefen. Han är halvförlovad med en tråkig societetskvinna, så en massa förvecklingar måste till för att hon ska få honom, bl a involverande ett besök på Coney Islands nöjesfält och en tur med en yacht.
Clara Bow har definitivt Det. Hennes chef däremot är kraftigt okarismatisk vilket gör det något osannolikt att hon omedelbart skulle falla för honom vid första ögonkastet som filmen påstår. Bow har inte bara skönhet och utstrålning - hennes karaktär är dessutom väldigt framfusig och handlingskraftig. Detta var tydligen en del av hennes ständiga persona på film, det som gjorde henne till en stjärna. Hon symboliserade den nya tidens unga kvinnor som inte skrapade med foten eller väntade snällt. I en scen tar hon på sig moderskapet för sin rumskompis barn för att rädda barnet från soc-tanterna, vilket plötsligt ställer henne i en ljusskygg dager på arbetsplatsen såsom ogift mor. Chefen, som tidigare känt sig lite charmad, börjar plötsligt betrakta henne som en potentiell hora - vilket å andra sidan inte hindrar honom från att vilja träffa henne, bara från att vilja gifta sig med henne. Detta måste förstås klaras upp innan slutet.
Elinor Glyn som skrev skandalsuccéboken It, ständigt refererad till i filmen, spelar sig själv i en scen på Ritz där hon kortfattat förklarar sin Det-definition för filmens karaktärer. Det är ju ett annorlunda inslag.
I scenen med barnet och soc-tanterna förekommer en snokande reporter som snabbt slinker iväg. Det är en väldigt, väldigt ung Gary Cooper som är så ung att jag överhuvudtaget inte kände igen honom utan lokaliserade honom först i eftertexterna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar