Shanghai Express

Äntligen har jag sett Shanghaiexpressen.
Förra gången jag hade chans att se den, för ca 10 år sen, bodde jag i Uppsala, var en fattig student och var tvungen att ransonera mina besök på Cinemateket, även när det gällde Marlene Dietrich-filmer.

Den gjorde uppriktigt sagt inget omvälvande intryck.
Det är en exotisk bild av Kina, helt uppbyggd i studio, som försöker fånga Kina i inbördeskrigets klor, förmodligen med många statister som aldrig besökt sina förfäders land. Marlene är en kvinna av värld (d v s lyxprostituerad) som blivit en legend av nåt slag längs den kinesiska kusten som "Shanghai Lily". Hon hamnar av en slump på samma tåg som den engelske officer som hon för flera år sedan haft en kärleksaffär med, och de ses nu igen mitt i krigets tumult.



Sternbergs fantastiska värld av skuggor, dimma och mystiskt nedhängande jalusier och draperier känns igen från andra filmer. Likaså Marlenes sorglösa kvinna som tar sig fram från dag till dag och glömmer det som varit. Clive Brook stolpar omkring och är brittisk, döljande sin hjärtesorg bakom en stel brittisk överläpp så gott han kan. Runt omkring dom på tåget rör sig en massa utlänningar som har det gemensamt att dom är just utlänningar främmande för Kina - en snörpig brittisk dam, en fatalistisk amerikan besatt av vadslagning, en tysk med hypokondri, en fransk officer som blivit utkastad ur armén, och en mystisk halvkines spelad av ingen mindre än Warner Oland, även känd som Verner Öhlund bördig från Bjurholms socken i Västerbotten. Hur han fick sig en karriär i Hollywood som den kinesiske detektiven Charlie Chan är värt några böcker, antar jag. Sannolikt var det p g a detta som han fick rollen som shady revolutionär i Shanghaiexpressen.



Shanghai Lily reser tillsammans med en väninna i den ljusskygga lyxprostituerade branschen spelad av Anna May Wong. Detta är den första film jag sett med henne. Hon var den första amerikanska filmstjärnan av asiatisk härkomst och var under sin karriär frustrerad över att ständigt få spela mystiska, exotiska kinesiska kvinnor som i Shanghaiexpressen trots att hon var amerikanska, om än med kinesiska föräldrar.
I filmens handling är hon, trots Marlenes huvudrollsstatus, den karaktär som begår den mest radikala och hjältemodiga handlingen, som inte bara räddar Marlene och hennes engelske älskare utan även ändrar förloppet i just denna händelse i inbördeskriget. Detta går okommenterat förbi i filmens handling förstås.



Jag hoppas jag får tillfälle att se henne i fler filmer.