Sovjetisk slapstick.

När jag pluggade filmvetenskap var rysk montage-film från 20-talet förstås en av de viktigaste milstolparna på kursen, och vi fick se massor av klipp från sådana filmer. Förutom Eisenstein, Dovsjenko och Pudovkin förekom även den något mindre kända Lev Kulesjov. Han är den regissör som anses ha uppfunnit hela montage-begreppet, nämligen effekten som uppstår då man kombinerar ett antal bilder som tagna var för sig inte ger något särskilt intryck, men som i kombination får en speciell mening, ungefär som i en rebus. Visa en bild på ett ansikte och sen en bild på en rykande tallrik och sen ansiktet igen och vi kommer att uppfatta ansiktsuttrycket som hungrigt. Det är teorin. Den fick namnet "Kulesjov-effekten".
En av de Kulesjov-filmer som nämndes på föreläsningarna var knas-komedin Mr Wests förunderliga äventyr i bolsjevikernas land från 1924. Troligen fick vi också se klipp från den, men jag minns inte säkert.

Den trodde jag ju inte att jag skulle få se. Jag har överhuvudtaget sett ganska lite rysk stumfilm med undantag för Eisenstein.
Men i tisdags visades den på Cinemateket som del av serien med Vilda Västern-inspirerade filmer från öststaterna.



Den handlar om den amerikanske kapitalisten Mr West som bestämmer sig för att resa till Sovjetunionen för att få se med egna ögon hur det är. Han blir varnad av sina vänner, och av en parodisk tidningsartikel, för det farliga Ryssland, fullt av skogstokiga bolsjeviker med buskiga mustascher, rullande ögon och kniven mellan tänderna. Han reser i alla fall. För säkerhets skull tar han med sig Jeddy, en skjutgalen cowboy som nog ska kunna försvara honom om det behövs.





På plats i Moskva blir hans väska stulen av ett gäng bestående av bl a en avdankad snobb, en självutnämnd "grevinna" och en enögd småskurk som inser att väskans ägare är en godtrogen utlänning som de hoppas kunna klämma några dollar ur. Han blir därför lurad att ta logi hos dem och sedan kidnappad. Som tur är blir han räddad av en hyvens sovjetmedborgare som visar honom att Sovjetunionen nog är ett rättskaffens land ändå.



Det är i allra högsta grad en knas-film. Kulesjov var övertygad om att film måste hanteras på ett annat sätt än teater - det gick inte att kopiera verkligheten på Stanislavskij-vis. Filmen skulle bryta med teaterns realism.
Det är tydligt att han sett en del amerikanska slapstick-komedier; det är en ganska uppenbar influens. Men Kulesjov går ett steg längre. Alla snubbelnummer och liknande fysiska gags har något balettartat över sig, stiliserat. Som om det var Meyerholds robotskådisar som snubblade på ett konstruktivistiskt sätt. Dom många slagsmålen i filmen är inte bara komiska utan totalt fnoskiga i sin överdrift. Och sen har vi Aleksandra Chochlova som grevinnan. Nåt liknande har man aldrig sett. En lång, pinnsmal kvinna med ett brett, nästan skrämmande skratt fullt av tänder. Hon ser stiliserad ut av naturen. Såna kan man inte hitta i Hollywood.



Hollywood, ja. Förutom slapstick kan det tänkas att Kulesjov även sett en del westernfilm och andra spännande filmer, vilket gett upphov till Jeddy, den skjutgalna kobojsaren, samt en fin biljakt genom ett snöigt Moskva med skenande kamera.



Bilden av amerikaner är nästan lika buskisaktig som de amerikanska tidningsbilderna av bolsjeviker i filmen. Mr West är en fånig man med mjäkigt leende, tv-brillor och strumpor med stjärnbaneret på, och Jeddy ser ut som om han rymt från en maskerad och skjuter förstås på allt som rör sig.

Men märkligast av allt är tanken på vad detta faktiskt är: en ironisk kommunistisk propagandafilm som driver med bilden av Sovjetunionen i utlandet och samtidigt driver med utlandet på samma sätt. Med hjälp av avantgarde-buskis och folk som drattar på ändan, på ett fancy sätt.