Isadora Duncan var väl inte så väldigt modärn egentligen. Hennes främsta inspirationskälla var ju antiken med sina löst sittande kläder som utgjorde förebild för de danskläder hon lanserade. Men - trots allt var hon före sin tid eftersom hon lät bli att bära korsett för att kunna röra sig friare, och dansade i så tunna och avslöjande kläder att det ansågs oanständigt av somliga. Hon förebådade 20-talets nya stil för kvinnor: ledigare kläder, en vurm för aktivitet och rörelse, samt ett nytt intresse för antikens estetik.
Dansmuseet har visat en utställning om henne och hennes danselever sen en tid för jul, och jag gick och såg den i söndags. Samlingen av bilder och dräkter kom från Anna Duncan, en av hennes elever/adoptivdöttrar som ingick i hennes danstrupp "Isadorables" som turnerade jorden runt under 10- och 20-talen.
Skyltarna som ackompanjerade bilderna var märkligt hafsiga och felstavade, men det gjorde inte så mycket eftersom bildmaterialet var mycket vackert.
Bortsett från alla dansbilderna fanns det också en mer otippad bildkavalkad - över de kända lesbiska kvinnor i Paris som Isadora umgicks med, hade som mecenater, och ibland också hade förhållanden med. Det var ett internationellt sällskap där jag kände igen ganska många men inte alla.
Det gjordes en film om henne 1968, Isadora, som jag sett och tyckte var lite småtråkig. Vilket är märkligt med tanke på hur filmiskt tacksamt hennes dramatiska liv faktiskt var.
Det slutade med en riktig antiklimax 1927 när hennes halsduk fastnade i ett rullande bilhjul så att hennes nacke knäcktes.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar