I torsdags missade jag en film på Cinemateket som jag sett förut: Bolwieser av R W Fassbinder från 1977.
Om det går ska jag försöka smita från jobbet tidigare dagen före skärtorsdan eftersom den då visas igen kl 16:00.
Det är en historia som, om jag minns rätt, utspelar sig sent 20-tal eller tidigt 30-tal i en mindre tysk stad och handlar om en man som arbetar som stins på järnvägsstationen. Han älskar sin fru, hon är mycket vacker och bedrar honom nästan tvångsmässigt, och deras olyckliga äktenskap leder till hans förnedring och undergång. Det må låta deprimerande, men de mest deprimerande historier blir intressanta i Fassbinders händer. Ofta också djupt komiska på ett svart sätt.
Nästa tips:
Cinemateket visar hela april stumfilmer med den svenska skådespelerskan Anna Q Nilsson som var så gott som okänd i Sverige men hade en filmkarriär i Hollywood under hela 20-talet. Många år senare dyker hon upp som en av de bedagade stumfilms-mumierna kring Norma Desmonds bridge-bord i Sunset Boulevard tillsammans med bl a Buster Keaton.
Rapport följer...
2 kommentarer:
Jag har funderat på Anna Q.... Hon dyker rätt ofta upp i årgång 1920 av Filmen (som jag läser som Bibeln), och man glömmer aldrig att nämna att hon är svensk. Men var hon inte tillräckligt svensk för att bli ihågkommen?
Den tidens filmtidningar är ofta olidligt patriotiska (men nu i efterhand kan man njuta av det som satir!), och inte var det bättre i andra länder. Jag har letat efter hänvisningar till Mauritz Stiller i finska 20-talstidningar, eftersom jag förväntade mig att de skulle skylta stort med en Helsingforsson som "blivit något" ute i världen. Nix. Antagligen var han inte tillräckligt "finsk"... Till svenskarnas heder får väl sägas att Stiller blev bättre omhändertagen av sitt andra hemland.
Det stämmer.
Å andra sidan verkar han stundtals ha upplevts som lite too much både i Sverige och Hollywood.
Jag ska strax börja läsa Gösta Werners biografi om Stiller. Ev. blir det rapport om det när jag är klar!
Skicka en kommentar