Nåja. Filmerna var inget speciellt jämfört med Avgrunden, men det var intressant att se hur filmspråket där runt 1910 börjar närma sig det moderna. Plötsligt, efter en evighet av helbilder, kommer en som nästan liknar en halvbild! Far out! Det blir också tydligt hur viktigt detta framsteg var för filmens utveckling. Det är obegripligt tråkigt att se en historia berättas enbart med helbilder där man inte kan se skådespelarnas ansiktsuttryck eller andra detaljer. Nyhetens behag fungerade i början, men sen var man helt enkelt tvungen att testa nånting nytt.
Själva handlingarna var rätt melodramatiska, passion, svek, brott, mord och sånt. Asta bar en uppsjö av väldigt modärna hattar - den bästa såg ut som en uppochnervänd papperskorg med en stor fjäril på.
Nu i mars fortsätter Asta Nielsen-serien på Cinemateket, och på söndag, 8:e mars, visas Hamlet kl 18:00! Jag är så upphetsad!
Den 24:e visas Den glädjelösa gatan av G W Pabst från 1925. Den har jag visserligen sett, men det var ett tag sen, så jag kanske skulle se om den.
En klassisk misärskildring av livet i Wien efter första världskrigets slut med svält, korruption och prostitution. Greta Garbo är med på ett hörn, och även Einar Hansson, också från Sverige, som följde med Mauritz Stiller och Garbo till Hollywood sen.
Mer om honom nån annan gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar