söndag 15 mars 2009

Hamlet som transvestit


I söndags fick jag så se Asta Nielsens Hamlet-film från 1920.
Den var mycket tysk. Det är roligt.

Jag menar, den är ju inte bara teaterpjäsernas teaterpjäs globalt utan även ett fundament i den brittiska (engelska?) kulturhistorien, trots att den handlar om nåt sorts Danmark.

Den här filmversionen utgår från pjäsens ram men behandlar den mycket fritt. Det är ironiskt nog att göra en stumfilm av en teaterpjäs; när man tänker på det så är teater och stumfilm varandras motsatser. Det första bygger i hög grad på ordet, det andra nästan helt på bilden.

Idén om att Hamlet egentligen var en förklädd kvinna, tydligen på fullt allvar framförd av en amerikansk litteraturforskare, får förklara diverse mood swings och halvhjärtade handlingar hos karaktären. Asta Nielsen, som har en hyfsat androgyn framtoning, går fint i land med detta och har en subtil komisk tajming i sina sparsmakade ansiktsuttryck och ¨manliga¨ kroppsspråk.
Hon sveper dramatiskt genom medeltidsborgarna, mager, svartklädd och svartögd i en fladdrande slängkappa som en kvinnlig version av Conrad Veidt. (Lustigt nog blev Conrad Veidt i början av sin filmkarriär vid något tillfälle beskriven som ett slags manlig version av Asta Nielsen!)

Man tycker väl att Hamlets bästa polare Horatio vid nåt tillfälle borde ha genomskådat förklädseln, men det får man acceptera som poetic licence. I filmen är Hamlet förstås förälskad i Horatio, men kan inte agera på det, vilket borgar för en del scener som samtidens publik mycket väl kunde uppfatta som förtäckt homoerotiska om dom ville. Asta Hamlet kastar hjärtskärande trånande blickar på en aningslös Horatio som lagt sig att vila med huvudet i hans/hennes knä. Han/hon gör en uppgiven, avvisande gest när Horatio pekar entusiastiskt efter en vacker flicka. Inte förrän i slutet förstår han hur det ligger till, men då är det ju som alla vet för sent.

Alltihop inramas av textskyltar med stor, tung, svart frakturstil som skulle gjort Guy Maddin grön av avund.
En fullständig jättetysk make over av det engelska kulturarvet. Coolt.

1 kommentar:

Lolita sa...

Låter fantastiskt! Jag ska genast leta upp en kopia så jag kan se.