Nästa Asta

I somras fick jag se en film med Asta Nielsen i samband med stumfilmsfestivalen på Filmhuset. Jag hade faktiskt sett en tidigare, för drygt 10 år sen, på Filmstudion i Lund när jag pluggade där. Det var en av hennes sista filmer, från Tyskland under sent 20-tal, och jag kommer inte ens ihåg vad den hette.
Hon har varit som ett slags dunkel stumfilms-hägring för mig - en sån som man hört talas om, och möjligen sett på bild, men som man egentligen inte har något begrepp om. Tills i somras då.


Danska Asta Nielsen var en av de första stora filmstjärnorna. Stjärna hemma i Danmark, stjärna i Tyskland, och sen i resten av Europa på 10-talet och 20-talet. Gjorde skandalsuccé med sin erotiska lasso-dans i Avgrunden 1910. Hon var mörk, blek, mystisk och androgyn, och spelade Hamlet på film 1921. I hennes version är Hamlet en kvinna förklädd till man, ett scenario med inbyggda genderbender-kvaliteter som inte ens Shakespeare hade kunnat förutse.
Samma år startade hon sitt eget produktionsbolag. En self-made woman.
Hon spelade mot Greta Garbo sent i sin karriär, i Den glädjelösa gatan 1925, och Garbo sa senare: "Hon lärde mig allt jag kan..."


Nu är det dags för nåt som kan kallas en Asta-festival. Fyra filmer visas på Cinemateket med början på söndag 15:e feb 18:00 med Avgrunden och Den talande musan, en dokumentär om Asta. På torsdag den 26:e feb 18:00 visas Balettdansösen och Den svarta drömmen. Alla tre spelfilmerna är från 10-talets början, då Asta Nielsens strålande karriär på vita duken just börjat.
Rapport följer...