Nancy Cunard

Lyssnade på Stil i P1 i fredags. Ett stundtals utmärkt program med en märklig stream-of-consciousness-stil; ett inslag om en viss modeskapare leder till ett reportage om matkulturen i regionen där han föddes vilket leder till ett reportage om hur denna regions huvudbonader påverkat det globala dammodet vilket leder till en annan modeskapare vilket leder till osv...typ.

De har ofta haft intressanta modärnistiska inslag, och i fredags handlade det om Nancy Cunard. Hon måste nog, i brist på bättre, kallas en personlighet.

Hon var född av amerikansk mor och engelsk far, och växte upp i England. Hennes far var arvtagare till förmögenheten intjänad på den världsberömda Cunard-linjen, så hennes uppväxt var av högrestånds-typ.
På 20-talet revolterade hon mot sin bakgrund genom att flytta till Paris, umgås med konstnärer och anarkister, festa vilt, ha ett förhållande med en svart amerikansk jazz-musiker (uh-oh...), och så där i allmänhet väcka uppseende. Vid något tillfälle, efter den senaste skandalen, sas en av en hennes äldre bigotta släktingar ha muttrat: "What is it this time? Drink, drugs, or n*****rs?" Håhåjaja...

Men hon var även en spindel i nätet när det gällde modärnistisk kultur. Inte bara förekommer hon mer eller mindre retuscherad som karaktärer i samtida romaner - hon grundade också bokförlaget Hours Press 1928 och specialicerade sig på experimentell litteratur som andra förlag inte vågade satsa på. Hennes ärvda förmögenhet gjorde att hon kunde ta den risken. På så sätt blev t ex Samuel Becketts poesi separat-utgiven för första gången med Cunards hjälp.
Genom sin pojkvän blev hon också medveten om de svarta amerikanernas liv och situation i ett land av lagstadgad segregation och rasism. Hon besökte Harlem under dess konstnärliga renässans och blev imponerad av den kulturella blomstring hon såg där. Hon gav därför ut en antologi med prosa och poesi, Negro, skriven av afrikansk-amerikanska författare, på sitt förlag i början på 30-talet.


Slutligen gjorde hon ett stort intryck estetiskt. Hon var mycket smal, blek, och blond med kraftigt svart ögonsmink, och bar framför allt fler armband än alla andra - armarna var ofta täckta från handlederna upp på överarmarna med breda ringar av olika material. Eventuellt använde hon dem som tillhyggen, hänsynslöst nog. Hennes stackars pojkvän dök en gång upp med väl synliga blåmärken och tillfrågades om han råkat ut för en bilolycka. "Nej, en armbandsolycka", svarade han.

Hör mer på Stil! Programmet ligger kvar på P1:s hemsida en månad. Det finns en fet bok om Nancy Cunard av Bertil G Lagerström: Rebell i grön hatt. En bok om Nancy Cunard och hennes värld. Går kanske att hitta på bibblan. Det var där jag köpte mitt makulerade ex.