När man talar om transvestit-filmerna står dom i farstun.
Nyligen skrev jag om den förtjusande filmen Atlantäventyret. Jag avslutade med att önska en tv-visning av den andra stora svenska transvestit-filmen från 30-talet.
Somebody up there likes me. Imorgon 19:e maj sänds den mitt på dan i Ettan.
Så fort brukar jag inte bli bönhörd.
Släkten är värst från 1936 är en typisk trams-fars med P G Wodehousesk handling.
Huvudpersonen har en arvtant i Amerika som förser honom med pengar för att kunna bo kvar i sitt barndomshem. För att få dessa pengar har han tvingats låtsas att han är gift och har barn, vilket han inte har. Nu är tanten på ingång samtidigt som hans kompis sitter hemma hos honom iförd en av dom klänningar tanten skickat till hans "fru" i present (av komplicerade orsaker), samtidigt som betjäntens ogifta fästmö lämpar av sin nyfödda bäbi i huset. Gissa vilka som ofrivilligt får spela hustru och dotter?
Behöver jag påpeka att det blir spring i dörrar, missförstånd, patetiska bortförklaringar och halvtaskiga damimitationer för hela La Cage aux Folles-pengen!
Som Johan Croneman sa: Ta en komp-dag.
The Skeleton Key
10 år sedan
2 kommentarer:
Jag blir så förbannad! Varför kan inte TV sända dessa tjusiga filmer på bästa sändningstid istället för en massa skit om vem som kan tatuera sig fortast eller kräkas bäst. Om man som jag inte sitter med näsan i TV-tidningen missar man ju ständigt dessa oersättliga kulturskatter när de äntligen visas eftersom det alltid sker på tider då normala människor tvingas arbeta.
Jag håller med, Jonas. TV:s visningstider för långfilm kommer alltid att vara ett mysterium. Antingen sänds dom dagtid en vardag, eller 22.30 kvällen före vardag. Om jag inte hade haft en video hade jag knappt kunnat se på film över huvud taget. Det kräver ju dessutom kontinuerligt lågsniffande i tv-tablån för att inte missa nåt.
Skicka en kommentar