Kära släkten

Min fellow styrelsemedlem i Ekman-sällskapet Jennifer hade godheten att låna ut sin inspelning av Kära släkten från 1933. Jag har sett den förut, men tidigare varit nonchalant med att spela in svensk 30-talsfilm. "Dom går ju alltid på TV", har jag tänkt. Det var förr i tiden det. Så fr o m nu spelar jag in viktigare såna. Man vet nämligen aldrig när och om man får tillfälle att se dom igen.

Kära släkten är en typisk svensk 30-talsfilm, men samtidigt lite underlig.
Handlingen är mer osannolik än vanligt: två av tre döttrar till rik grosshandlare har lyckats bli gifta med baron resp. konsul. Den tredje har nåt sorts fnurra med sin fästman som är vid flottan, och dejtar en mystisk greve med tangorabatt och Dracula-hår (hm, undra om han har rent mjöl i påsen...) mellandottern med baronen, som är en slösig slabbedabb, vill ha mer pengar av pappa, och när hon inte får det blåser hon farsgubben på 10 000 med hjälp av fejk-säkerhet, och hon och baronen öppnar en lättsinnig nattklubb för pengarna. För att avvärja skandal köper pappa baronens bortslumpade gods och ger det tillbaks till ungdomarna. Greven visar sig pola med två (vad var det jag sa?) och blir avsnoppad, dottern och fästmannen blir sams igen och allt blir frid och fröjd. Typ. Åtminstone har jag uppfattat handlingen så.

Tutta Rolf är sitt vanliga charmiga jag som mellandottern med baronen. Gösta Ekman som skånsk baron och godsägare, komplett med monokel och skoRRning, är en otippad uppenbarelse, för att inte tala om honom brytande arm med Thor Modéen (konsuln).
Det dricks punsch (hinkvis), röks cigarr, åks skidor i Åre, och den skandalösa nattklubben (oh la la) har snygga modärnistiska målningar på väggarna. Tutta Rolf sjunger på nattklubben förstås. Den svenska 30-talsfilmen är verkligen rörande i sin beskedlighet.

En mindre bihandling förekommer där Edvin Adolphsson spelar en skum affärsman som jag tror är menad som en antisemitisk karikatyr, även om det inte är uttalat. Också ett tidstypiskt inslag i svensk 30-talsfilm. Tyvärr.,