lördag 22 oktober 2011

Fridolf får ljud



Det här borde jag förstås ha skrivit om när det begav sig, för tre veckor sen, men det kom en massa emellan. Så då får jag skriva lite om det nu.

Det finns olika bud när det gäller vad som är Sveriges första ljudfilm. Det beror på vad man menar: en film med partiellt ljud eller helt med ljud, en film inspelad i Sverige eller utomlands o s v. Konstgjorda Svensson från 1929 är i alla fall ett av buden.

Den visades på Cinemateket tillsammans med ett par tidiga pionjärexperiment med ljudfilm som var intressanta, men det var naturligtvis Svensson man var där för.

Den kompletterade bilden man redan hade av Fridolf Rhudin, hela Sveriges favoritkomiker vid den tiden, som en typisk bakslug bonnkomiker, tillika med ett publikfriande underbett. Värmländskan, felsägningarna och fnissandet som tillkommer i de senare ljudfilmerna gjorde väl sitt till. Jag kommer ihåg när jag såg honom i Falska miljonären tillsammans med Zarah Leander. Det var inte två världar som möttes; det var två solsystem. Zarah som vamp med VÄRLDENS djupaste urringning (nere vid naveln) och Fridolf som truligt fnissande buskiskrumelur som fått på sig civiliserade kläder. Dom kom ju båda från Värmland men likheterna slutade där om man säger så.

I Svensson är Fridolf en fritt kringsvävande uppfinnare av typen han från Sundbyberg i Lorry som plågar omvärlden och Patentverket med sina uppfinningar. Inledningsscenen från hans lägenhet nerlusad med långsökta uppfinningar typ en kratta med piggar som tvingar upp honom ur sängen på morgonen är rätt fin och för tankarna till vissa Buster Keaton-filmer, faktiskt.

Efter detta följer en handling med medvetna och omedvetna förväxlingar. Fridolf råkar göra militärtjänsten istället för en annan snubbe som vill hålla sig undan för att träffa en tjej han just lärt känna vilket leder till en hel del klassisk militärhumor i linje med "knäpp knappen, karl!!" och lustigheten i officerer av olika rang som tvingas resa sig för varandra ideligen samt delegering av uppgifter i en oändlig rundgång. Samt en söt flicka i officersmässen som Fridolf håller en oförglömlig banjoserenad för i en buske styrkt av en grammofonskiva som mycket tydligt spelar gitarrmusik. Och här får filmen förstås uppvisa lite ljudteknik.



På slutet får Fridolf-Svensson visa vad han går för med en uppfinningsmaskin med vilken han kan styra flygplan från marken som t o m den tidens publik måste ha haft svårt att köpa.

En pusselbit är lagd när det gäller att beta av tidig svensk ljudfilm (Sveriges The Jazz Singer om man så vill) men jag skulle nog snarare rekommendera För hennes skull i så fall. Då får man ljud till hela filmen, och dessutom Gösta Ekman som sjunger Isabell i satängsmoking. Och det är ju en annan sak om man säger så.

Inga kommentarer: