Harriet dog 1917 i tuberkulos, och hennes dikter på rim kan man säga är kvar i den gamla förmodärna världen. Hon kanske skulle ha utvecklats i modärnistisk riktning om hon fått leva; sånt är svårt att veta dock.
Men jag blev mycket fascinerad av människan Harriet när jag läste. Hon känns på något sätt som en kvinnlig Nils Dardel. Från överklassen precis som han, med självkänslan och självförtroendet som man får om man växer upp där. Och i hennes fall också en aning bördssnobbism. Men samtidigt en solitär som inte finner sig i att göra som alla andra eller det som förväntas av en. Precis som Dardel verkar hon ha funnit ett nöje i att épater les bourgeois och odla en tvetydig raljant humor. Hon var också precis som honom mån om sin klädsel och att göra ett intryck utöver det vanliga med den. Slutligen delar dom ett androgynt drag, båda var avgjort vackra och både män och kvinnor verkar ha dragits till dem. Harriet gillade att klä sig i maskulint anstrukna kläder, skrev många av sina dikter ur ett manligt jag-perspektiv, tycks ha varit något av en pojkflicka och förbryllade människor med sin undanglidande, mystiska stil. En kvinnlig dandy.
I boken finns en fantastisk bild av henne när hon står på en trappa iklädd kostym, samma som på den lilla bilden antar jag.
1 kommentar:
Fint inlägg om Harriet Löwenhjelm. Välkommen att bli medlem i Harriet Löwenhjelm-sällskapet, se vår hemsida harrietlowenhjelm.se
Skicka en kommentar