Komedier ombord på atlantångare eller större kryssningsskepp är nästan en subgenre i modärn film. Man fattar ju varför - en massa olika människor formar ett litet mikro-samhälle där vad som helst kan hända samtidigt som ingen kan ta sig därifrån särskilt enkelt. Det är upplagt för kurragömmalekar, förväxlingshistorier, skumma grejer och intriger bland gäster och personal. Samtidigt som man kan slänga in lite exotiska miljöer i hamnarna, och låta gästerna dricka cocktails och dansa foxtrot iklädda aftonklänning och smoking i salongen. Och det kan ju inte skada.
Idag visade dom ännu en sån film på TV1, Eva går ombord från 1934.
Den var ganska tafflig t o m för en svensk 30-talsfilm, men naturligtvis sevärd för sin oerhörda modärnism.
En tjej som jobbar som klädsömmerska hittar en kryssningsbiljett som nån har tappat i en taxi, med tillhörande tågbiljett till Göteborg. Hon tänker "what the heck", glömmer klänningarna hon ska leverera, tar tåget till Göteborg och hoppar på båten. Biljetten är utställd på Direktör Stensjö, och personalen tar för givet att Eva är frugan, vilket hon fortsätter låtsas. Sportkläderna i direktörens koffert sys om så att de passar henne. Det blir lite mer problematiskt när direktören kommer efter med flyg och får höra att hans fru som han inte har bor i hans hytt...och på den vägen är det. Ni kan tänka er resten.
Det flesta uppräknade sakerna förekommer, inkl vit slavhandel. Långa bitar av filmen känns som stumfilm eftersom man bara ser olika exotiska scenerier med pålagd "exotisk" musik. Tydligen spelades scenerna verkligen in på plats, men dom känns som stock-foto taget av en amatör. Enstaka spelscener känns också så - snabba klipp mellan närbilder på ansikten utan ljud.
Dock, en fin tidsbild av exotism. Fezer, tropikhjälmar och en galen italienare som envisas med att högläsa ur sin ganska bisarra guidebok. Det han läser översätts i text på duken. Lili Ziedner, the one and only, ligger på soldäck i vilstol och lyckas förolämpa i princip alla som bara hon kan. Eller också klampar hon omkring i Alexandria och skanderar obegripliga meningar ur sin parlör för egyptier som skakar på huvudet. Folk springer in och ut hur olika hytter på sätt som kan feltolkas på alla möjliga vis. Åke Söderblom och Emy Hagman är göteborgsk steward resp städerska som gömmer sig bakom dörrar och kliar sig i pannan. Alla anlöpta hamnar annonseras på duken i ett oerhört tjusigt 30-talstypsnitt. Och naturligtvis dansar man iförd aftonklädsel.
Allt är som det ska vara i en kryssnings-film från 30-talet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar