Dags för lite musik.
I slutet av 60-talet existerade en jätteliten musikalisk subkultur i Storbritannien. Vi kan i brist på bättre kalla den charleston-pop.
Det verkar som om den endast innehöll två band: The New Vaudeville Band och The Temperance Seven. De ägnade sig båda åt att återuppliva 20- och 30-talens populärmusik av storbandskaraktär och sjöng den på det där släpiga, nonchalanta sättet man tycker sig känna igen framför allt från brittisk musik av den typen.
För ett par år sedan hade jag turen att snubbla över en vinylskiva med The New Vaudeville Band på Hötorgets loppmarknad. Jag hade aldrig hört talas om dom, utan köpte skivan på grundval av omslaget. På det sättet kom jag i kontakt med den här flugiga musikgenren.
New Vaudeville Band blandade lite mer med vanlig pop-musik, medan Temperance Seven höll sig till jazzen.
Man kan väl säga att Beatles halkade in på det här området enstaka gånger med låtar som When I'm Sixty-Four, Maxwell's Silver Hammer och Honey Pie också.
Hur som helst - det är musik som gjord att spelas i juni i samband med picknick och intag av champagne.
2 kommentarer:
Det har pratats om picknick i vinterviken på lördag. Det vore ju fabulöst om det gick att ordna så att man fick höra musiken då. Den låter fantastisk på beskrivningen. Youtube har tyvärr ballat ur.
Varför inte! Ta med ipods så lovar jag att ta med kompatibel högtalare!
Skicka en kommentar