Fest i depressionens tecken

Det blev en fin fest på danspalatset Chicago förra helgen, anordnad av Ekmansällskapet och TOFS. Den officiella benämningen på balunsen var Depressionsfest, och det kändes ju skrämmande aktuellt, mer så nu än när vi började planera den för några månader sen...

Chicago, som inte är färdigrenoverat, var en ruff lokal, men det fungerade ändå. Dess pièce de résistance var bardisken, en vågformad sak med svagt inåtlutande frontpanel, som är bland det mest neo-art déco man kan se i Stockholm tror jag.
Bakom baren svettades ideellt arbetande bartenders med att langa fram tidstypiska cocktails som Manhattan och Gröna Hissen.
Två dj:ar spelade passande stenkake-hits, ett jazzband spelade, vår Ekmanstyrelsemedlem Clara sjöng, och folk dansade klädda i utstyrslar från 1923 till 1945 ca.
Det var väl något fler som satsat på 40-talet än 20-talet, men för mig fanns det förstås bara ett val.

Som ni ser på bilderna blev det fin stimmung trots att ingen rökte. Det hade förstås varit prickarna över ä, men man kan inte få allt.

Nästa år kanske vi slår på ännu större, om Ekmansällskapet blir en succé.
Denna fest blev i alla fall i stort sett det.