När grisar flyger

Gick på Kulturhuset i tisdags och såg grisfilm.
Ingen motbjudande gullig gris à la Babe, utan ett kedjerökande, vinpimplande flygaress från första världskriget gone bounty hunter.
Naturligtvis kan det bara röra sig om en film av Hayao Miyazaki, Porco Rosso från 1992.

Mitt intresse för första världskriget och dess stridsflyg gjorde den till ett måste.
Miyazakis bild av mellankrigs-Italien är lite parallell förstås.
Adriatiska havet är fullt av flygpirater som anfaller kryssningsfartyg och emellanåt chillar på en liten ö med ett hotell där fröken Gina sjunger franska ballader. Där häckar också Porco Rosso, flyghjälten från kriget, som under mystiska omständigheter förvandlats till gris, och nu försörjer sig på att rensa upp i piratträsket. Han har ett gott öga till fröken Gina, och det har också hans rival, amerikanen Curtiss med fyrkantig haka och filmstjärnedrömmar.

Efter att ha fått sitt plan nerskjutet drar sig Porco tillbaka till sin gamle mekaniker, och får oväntad hjälp av hans unga dotter som bygger upp planet från scratch med hjälp av mekanikerns oerhört stora familj. Sen väntar den stora slutfajten med Curtiss där en större summa pengar och mekanikerns dotter ligger i potten. Om Curtiss vinner flygtävlingen har hon lovat gifta sig med honom, och det får inte ske.



Inget kan jämföras med Miyazakis filmer; hans märkliga världar bara är som dom är utan förklaringar. Europa är en exotisk kontinent, i sig ett parallell- universum. Italien bär vaga likheter med verkligheten ca 1930, samtidigt som horder av skäggiga goggle-bärande flygplanspirater med Kapten Haddocks humör går lösa där.

Hur Porco Rosso blivit en gris förklaras aldrig, och han blir inte återtrollad på slutet som han skulle ha blivit hos Disney. Filmen slutar därför i ett melankoliskt tonfall som jag inte skulle vänta mig från det stora animationsimperiet i väster.
Å andra sidan har jag heller inte hört så många grisskämt på den här sidan av Göteborg. Eller läst, snarare, i den engelska textremsan. Undrar hur det blir på japanska?

Den 29:e augusti har filmen premiär på Zita efter 16 år. Gå och se. Det är den värd.