Nu i januari börjar en serie på Cinemateket med Dorothy Arzners filmer. Dom får man inte tillfälle att se så ofta, så naturligtvis gick jag dit i tisdags för att se The Wild Party från 1929, Clara Bows första ljudfilm.
Dorothy Arzner var en av Hollywoods mycket få kvinnliga filmregissörer. Dom är fortfarande få, men på den tiden var hon i stort sett den enda. Hon arbetade sig målmedvetet uppåt i hierarkin, började som manusskrivare, blev sen klippare, och fick 1927 regissera sin första film, Fashions for Women. Den gick bra ekonomiskt, så hon fick fortsätta.
Arzner var inte bara den enda kvinnliga filmregissören, hon var också mer eller mindre öppet lesbisk, och gick klädd i manligt anstrukna kläder och kortklippt hår. Det har spekulerats i huruvida detta bidrog till hennes framgång som regissör, att hon släpptes fram och klarade sig bra för att hon i någon mening betraktades som 'en av grabbarna' i Hollywoods helmanliga regissörsgarde. Det låter som en väl enkel förklaring, tycker jag.
Hur som helst var The Wild Party en fin film. Jag hade hört att Clara Bow, en av stumfilmens största stjärnor, skulle ha haft en New York-accent från helvetet, som bidrog till att hennes karriär dalade när ljudet kom. Jag kunde inte höra någon sådan.
Notera förresten, på nedre bilden, den snajdiga klädsel hon bär i en av filmens scener!
I filmen är hon en party-glad student på ett college för kvinnor som gör skandal när hon och hennes gäng trotsar utegångsförbudet på natten för att rymma från en college-maskerad och slå runt på en sleazy vägkrog(!) en bit bort. Den nye stilige professorn räddar henne från att hamna i tråkigheter. I samband med detta håller han ett indignerat föredrag för henne om att hon borde känna större stolthet över att få gå på detta college - att få utbilda sig och komma nånstans som så många kvinnor före henne förvägrats. Hon borde plugga istället för att slarva runt på nätterna och slösa bort sina chanser o s v. (Intressant inslag i en så gammal film. Hade regissörens kön något med detta progressiva försvarstal att göra?) Naturligtvis blir eleven och professorn förbluffande snabbt romantiskt involverade - det är en kort film, bäst att smida medan järnet är varmt. Till slut får hon visa sin storslagna sida när hon tar på sig skulden för något en annan student gjort, för att rädda dennas chans att få ett efterlängtat stipendium.
Filmen är en typisk tidig ljudfilm. Talade repliker blandas med enstaka textskyltar från stumfilmstiden. I en förtjusande scen där en vild fest övergått i tidig morgon sitter gästerna bakis och halvsovande i soffor och fåtöljer medan morgonljuset silar in. De manliga gästerna sjunger "Wild Party Girl Of Mine" i välmodulerade stämmor (so much for bakfylla) ackompanjerade av två kvinnliga gäster på ukulele!
Om ändå fler fester slutade på det sättet.
På tisdag, 30 jan, visas Anybody's Woman från 1930. Jag hoppas jag kan se den också.
2 kommentarer:
Oh Ja! The Wild Party är underbar! Fint skrivet om filmen! Säkert den första recensionen skriven på Svenska sedan 1929!
Jag har tänkt skriva ett par rader om den här filmen någon gång, eftersom den var början till stutet på Claras karriär. I alla böcker jag läst påstår man också att Claras första ord i filmen skall vara ett rungande "Hello Everybody!" vilket mäkligt nog inte alls stämmer. Det första hon säger i filmen är "Just a working girl..." inte ens rungande! När jag tänker efter tror jag inte hon säger "Hello everybody" en enda gång i filmen faktiskt. Och som du mycket riktigt påpekar, hennes påstådda Brooklyn-accent hör man inte mycket av.
Man borde forska i alla dessa missförstånd som omger de tidiga ljudfilmerna, det finns hur mycket knasigheter som helst.
Enligt många källor var det Dorothy Arzner som uppfann mikrofonbommen, Det vill säga att fästa mikrofonen på ett långt spö, för att på så vis ljudlöst kunna flytta den utanför bild ovan skådespelarna. Tidigare hade de klumpiga mikrofonerna dolts i stillastående objekt på scen vilket gjorde spelet onödigt statiskt.
Skicka en kommentar