Just nu går Werner Herzogs filmer på Cinemateket i Stockholm, och jag har varit och sett några eftersom han är en av mina favorit-regissörer.
I samma veva fick jag låna hans så vitt jag vet enda modärnistiska film, Invincible från 2001, som visades på Stockholms filmfestival för några år sen.
Den var ordentligt kass.
Jag blev inte förvånad eftersom jag fått den beskriven som sådan av flera källor. Trots det tyckte jag att jag borde sen den av ren plikt mot mitt modärnistiska nörd-o-rama.
Motivet för filmen är ju ganska bra - den handlar om Erik Jan Hanussen, skrupelfri "ockult" trolleri-gubbe och svindlare i Berlin under tidigt 30-tal. Tyvärr har Herzog valt att väva ihop den verkliga historien om hans magi-imperium med en fånig skröna om hur en ovanligt stark ung man från en östpolsk shtetl blir värvad till Hanussens varieté-show där han uppträder som Starke Arvid inför blaserade rikingar och SA-sluskar. På slutet blir han dessutom av avgörande betydelse för Hanussens fall.
Cirkus-mannen spelas av en väldigt stark finländare utan några direkta skådespelarkunskaper, däremot med en påfallande finsk brytning. Alla spelar på engelska, vilket leder till det gamla vanliga euro-problemet: inte en enda replik låter bekväm, och nästan samtliga är brutna på olika sätt. Dessutom verkar rätt många av skådespelarna vara totala amatörer. Sådana har Herzog arbetat med förut, men här fungerar det inte.
Storyn är larvig och sentimental, manuset kasst, skådisarna habila i bästa fall och musiken av konventionellt Hollywood-snitt. Om man inte visste det skulle man inte gissa att det var en Herzog-film. Hans filmer brukade utmärkas av ett utpräglat bildsinne, hypnotisk stämning, och musik från en annan dimension. Den här är stendöd.
Av allt att döma var Fitzcarraldo hans sista stora spelfilm.
I en mindre roll dyker Udo Kier upp. Alltid ett säkert tecken på en bra film...
Nåja, Istvan Szabo lär också ha gjort en film om Hanussen. Hoppas jag får tillfälle att se den nån gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar