Såg Sigrid & Isaac när den gick på TV nyss. Jag förstod att den skulle gå på TV förr eller senare, så jag struntade i att se den på bio.
Den var riktigt bra. Det där med drama-dokumentärer där skådespelare gör personernas röster kan bli riktigt jobbigt, pinsamt och teatraaaaaliskt på fel sätt, men här fungerade det för det mesta. Philip Zandén (Isaac) är alltid bra i såna här sammanhang tycker jag; jag har hört honom förut i radioteater.
Filmen påminde mig än en gång om olikheterna mellan Isaac Grünewalds och Sigrid Hjerténs konst, trots att de som alla Matisse-elever verkar så lika på ytan. Grünewalds måleri är väldigt finlemmat och dekorativt, medan Hjertén är mer radikal i tillämpningen av form och färg. Men jag gillar båda, även om jag nog gillar Hjertén lite mer.
Förutom alla målningar var filmen full av modärnistiska tidsbilder från Stockholm och Paris på 10-talet, 20-talet och 30-talet, både stillbilder och filmsnuttar. Den finaste, som återkommer gång på gång i filmen, är en filmsekvens från sent 10-tal (skulle jag tro) där Isaac och Sigrid dansar vad jag tror är twostep. Det är den enda dans jag skulle vilja lära mig. Den är så cool.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar