Vålnader i Breslau

Jag är fortsatt skeptisk till att läsa deckare för att dom utspelar sig rätt tid och plats.
Nu har jag i alla fall läst en till - Vålnader i Breslau av den polske författaren Marek Krajewski. Tydligen är det den tredje av tre deckare om Breslau under mellankrigstiden när staden fortfarande låg i Tyskland. Nu heter den Wrocław och ligger i Polen.

När jag läste beskrivningen av boken i nån tidning blev jag rätt på - en detektivhistoria i Breslau 1919. Jag fick genast associationer till mörka gränder, skuggor och dimma, febrig expressionism.

Så kul var det ju inte. Inga expressionistiska hallisar eller uppbrutet språk. Bara samma standardrealistiska deckarprosa som vanligt, vad jag tror man skulle kalla pedestrian på engelska. Förvisso anstränger sig Krajewski för att måla upp en mustig bild av staden precis efter kriget, full av alkade poliser, gammalt matos, mörka bakgårdar, horor med sunkig hy och nerdekade krogar och danslokaler. Men de trötta metaforerna är alltför många.
Dessutom lider den av samma sjuka som moderna deckare verkar lida av (jag läser dom inte): en förkärlek för spektakulära brott och fnoskiga seriemördare som inte är särskilt vanliga varken i Breslau 1919 eller nån annanstans. Det räcker inte med ett mord; det måste vara otaliga sammankopplade med ockulta riter och hemliga sällskap.
Det hade kunnat bli bra om han skildrat säg ett mord och en trovärdig kriminell miljö med en realistisk skildring av världen och livet i Breslau just där, just då. Men nej.

Den blev lite bättre efter ca hälften, och går man igång på seriemord och mystiska konspirationer (och inte bryr sig nämvärt om litterär stil) så kanske det kan passa.
Men jag läser hellre några fler expressionistiska alster från tiden ifråga.