King Kong

Medan jag fortfarande hade New Yorks skyline i färskt minne passade jag på att se den senaste King Kong-filmen från 2005 av Peter Jackson.

Öppningen är fin med ett kaleidoskopiskt svep över Manhattan, tidigt 30-tal. Depressionen har gått som en slåttermaskin över stan, folk står i brödköer, sover på gatan, värmer sig vid brinnande tunnor, letar ätbart bland skräpet etc - och över alltihopa hör man Al Jolson skråla I'm Sitting On Top Of The World. Där satt den den.

Jag kände igen karaktärernas namn från mitt första möte med King Kong i nåt slags serieversion med kackiga Starlet-teckningar som jag läste som barn, innan jag såg filmen från 1933. Här får dom utmärkt kött på benen av Jack Black, Adrien Brody, Naomi Watts m fl, och början av filmen, i hamn och på båten innan man nått ön, är riktigt underhållande Hollywood-matiné.

Men väl på ooga-booga-ön ballar Peter Jackson ur och serverar marscher genom djungeln, slagsmål med skogstokiga infödingar, skenande dinosauriesträck och ännu mer marscher genom djungeln som aldrig, aldrig tar slut. Filmen hade lätt kunnat kortas med en timme och vunnit på det. Nu blir sådant som ska föreställa rafflande bara långtråkigt. Man får en ond, ond flashback tillbaka till Sagan om astråkiga ringen...
Ett annat problem, som Jackson inte rår för, är att jag helt enkelt inte köper människor som blir kära i apor. Särskilt inte mastodont-apor som går bärsärkargång, bashar byggnader och kastar personbilar omkring sig som plockepinn. Men det hör ju till storyn. Han kunde dock ha låtit bli scenen där en förrymd Kong åker spontan-skridsko på en märkligt öde isplätt med den förälskade flickan bokstavligen i handen. Det finns gränser för pinsamheterna.

Så jag antar att det var New York-miljöerna som var filmens behållning.
Inte första gången.

Pilsnerfilmspicknick

Efter ännu ett större datahaveri hemmavid är jag tillbaka.

Äntligen har datum satts för den årliga (ett år hittills) pilsnerfilmspicknicken i Galärparken på Djurgården. Söndagen den 3:e augusti kl 13.00. Tidstypiska (20- till 40-tal) kläder är ej ett krav men uppmuntras. Medhav mat och dryck. Resegrammofon kommer att spelas.

Måtte värmen hålla i sig!

Freak Show

Måste påminna (lite sent, ska erkännas) om att HBO-serien Carnivàle nu går på TV2 lördagar 20.00.
Det var inte en dag för tidigt - snarare en dag för sent. Jag såg seriens första säsong sommaren 2003(!) på en kanal inte alltför nära mig, vilket förklarade de diagonala ränder som löpte över rutan utan avbrott. Sånt kan förstöra TV-tittarens tålamod. Men här är den igen, utan ränder.

Jag skulle beskriva den som ett slags Freaks möter Vredens druvor möter Twin Peaks, typ. Det är dammigt, det är deppigt, det är 30-tal, och ett cirkus- och sideshow-följe drar runt genom Oklahoma. Cirkusmänniskorna befästs av allehanda övernaturliga åkommor och hemligheter ur det förflutna. Samtidigt, i närheten, får en predikant apokalyptiska vibbar som tvingar honom att agera. Det mörknar över den dammiga vägen...

Den slitna, svettiga 30-talsmiljön är väl fångad, och atmosfären är tät och olycksbådande. I en av huvudrollerna känner man igen Michael J Anderson, mest känd som den dansande dvärgen i Twin Peaks.
Tydligen var serien inte tillräckligt mångas kopp te eftersom den lades ner efter två säsonger, trots en fan-kampanj.
Förhoppningsvis får vi se båda i ett svep nu.

Staden som aldrig sover

Nu fungerar det igen.

Kom nyligen tillbaka från den stora staden i väster. Ett mycket modärnistiskt resmål förstås. Det fanns många art deco-skyskrapor att titta på, och en hel del modärn konst på Museum of Modern Art.

Vi promenerade i Greenwich Village, en gång i tiden konstnärskvarter, och tog tåget ut till Coney Island där vi badade och åkte pariserhjul.

Det mest modärnistiska var dock besöket på Dances of Vice, burlesque-klubben som den här gången hyrt in sig på den ståtliga Montauk Club i Brooklyn. Kvällens tema var Shanghai mellan krigen, så många hade tagit på sig sina finaste kinesiska sidenjackor och -klänningar. Även undertecknad.

Någonstans i det lilla bildspelet finns jag med. En lyckad kväll, alltså.

Soppatorsk

Om ni hör nåt i luften som surrar så kan det vara ljudet av mitt hushålls bredbandsuppkoppling som sakta disintegrerar.

Jag återkommer när datahaveriet är löst...