Do You Know What It Means To Miss New Orleans?

Ja, nu gör jag det.

En förtjusande semestervecka i The Big Easy är över. Man behöver knappast påpeka vilket modärnistiskt resmål det är. Vi lyssnade på gammal jazz på Preservation Hall, en legendarisk jazz-helgedom som jag inte ens visste att den fortfarande fanns och var i bruk.

Vi hade inte hittat dit om det inte var för Voodoo Charlie, mannen på Voodoo-museet, som tipsade oss om det när han tog en paus i sin timslånga utläggning om skillnaderna mellan haitisk och louisiansk voodoo och voodoons betydelse för jazzen. Jelly Roll Morton var egentligen en zombie, och Louis Armstrong brukade i sin späda ungdom kränga pulveriserat tegel till dom vidskepliga flickorna i Storyville (mot förbannelser på förstutrappen) för att kunna hänga kvar senare på kvällen och lyssna på jazz. Bl a.

Jag längtar tillbaka till värmen, fukten, de franska kvarteren och dom sleazy slush-puppie-drinkarna. Voodoo-kyrkan och skumrasket på Preservation Hall.

De bildspel från New Orleans jag hittade var för hackiga så håll till godo med denna aparta hyllning: Tokyo Okawari Boys.

Bessie Smith

Har fått tag på en skiva med Bessie Smith, bluesens drottning (hur jag fått tag på den säger jag inte, det är en hemlis).

Inspelningarna låter förvånansvärt bra med tanke på att de är från 1923-1924. Jag har inte så mycket erfarenhet av gammal blues sen tidigare, jag lyssnar mest på jazz, men jag tycker det är väldigt snyggt. Som en melankolisk matta i bakgrunden - det tar ett tag tills låtarna lösgör sig från varann.

På det här film-klippet eller vad det är sjunger hon Saint Louis Blues.

Moderna blir modärnt 2

Har nu sett utställningen med modärnistisk svensk konst på Moderna museet (se tidigare inlägg). Den innehöll en hel del som jag inte sett förut, och en hel del jag inte hade något emot att se igen. En hel vägg med Nils Dardel t ex. Det märkligaste var ett par bronsskulpturer av Ellen von Roosval som var klart influerade av indiska Shiva-statyetter o likn, och som såg helt bisarr-obscena ut.
Däremot var de tio temana uppenbart snömos av typen: "hey, vi måste ha några teman också - varför inte 'Under fruktträdet?' Där kan vi säkert klämma in nåt." Dom hade lika gärna kunnat visa konstverken rakt upp och ned.

Hur som helst sevärd - går ner 9 september.

(Kolla in den flugiga reklamfilmen för utställningen också!)