onsdag 28 november 2012

Neostumfilm om tjurfäktande dvärgar



Den verkliga jackpoten på filmfestivalen nyligen kom först mot slutet av festivalen när jag fick se den spanska neostumfilmen Blancanieves (Snövit på spanska). Idén till den var tydligen några år gammal men The Artist, recenserad här, hann före i neostumfilmsracet och tog sig ända till Oscarsgalan. Det känns lite orättvist eftersom Blancanieves faktiskt är bättre. Den är också Spaniens bidrag som bästa utländska film till galan nästa år. Man hoppas ju att den ska ha en chans - den är värd det.


Och nej, titeln är ingen slump - det är en variant på Snövit och de sju dvärgarna där dvärgarna är tjurfäktare!
Jag vill egentligen inte berätta så mycket om handlingen; grunddragen har man ju om man är bekant med sagan. Men det förekommer en matador, en ond sjuksköterska, matadorens dotter, sju korta tjurfäktande män. Och en höna.



Allt är filmat för att påminna om en stumfilm från sent 20-tal då handlingen också utspelar sig, i Sevilla i tjurfäktningens kärnland. Fotot är svartvitt, lätt expressionistiskt. Mycket berättas bara med bilder förutom några få textskyltar. Handlingen är dramatisk såväl som melodramatisk, en känslostämning som passar just stumfilm väldigt bra precis som regissören sa på sitt Q&A efter filmen. Han sa också att det viktigaste man kan göra som filmregissör är att alltid göra publiken överraskad. Det gör han ofta. Filmen innehåller en hel del slapstick-humor och humor överhuvudtaget, vilket inte hindrar den från att också vara genuint gripande ibland. Detta understryks av musiken som är bland den vackraste filmmusik jag hört, en del flamenco förstås samt annat.


Jag hoppas förstås att den här går upp på bio i Sverige men gör den inte det bör den gå att få tag på på dvd i alla fall.