lördag 7 juli 2012

Scarface - originalet

Hej igen

Jag har haft en period av seriös skrivkramp och stor håglöshet vilket gjort att inläggen inte direkt har kommit på löpande band. Jag kommer därför inte att ta min vanliga semestermånad i år. Jag kommer att försöka skriva så ofta jag kan och orkar och hoppas att inläggen ska bli lite fler i fortsättningen, men jag kan inte garantera det. Hav tålamod med mig. 


 Jag har inte sett några av dom klassiska gangsterfilmerna gjorda i Hollywood i början på 30-talet, förrän nu när jag sett Scarface från 1932 av Howard Hawks.

Den lider av samma problem som alla tidiga ljudfilmer från Hollywood - kackigt ljud och ingen som vet vad man ska använda det till. Långa kluriga tystnader när folk bara står och hänger utan att säga nåt och utan musik att fylla ut tomrummet med. Istället hör man bara sprak och brus från den antika ljudtekniken.


Sen var det väl ingen höjdarfilm annars heller.
Historien om en gangster av italiensk härkomst som långsamt arbetar sig upp genom gangsterhierarkin för att till slut bli lite wild and crazy och (spoiler, typ) möta sitt öde i en grandios shootout är löst baserad på Al Capones liv och 'verk'. Bortsätt från att Capone ju förstås åkte dit för skattebrott och fick ett vanligt fängelsestraff  istället för att go out in a blaze, men sen gjordes filmen innan han hade åkt fast. Typisk wishful thinking.


 Huvudpersonen, Tony Camonte, är en riktig slemboll som man i princip måste vara rubbad för att glamorisera, något som filmen anklagades för att göra.
I övrigt är det främst två saker som är minnesvärda. Dels den, åtminstone idag, djupt avskräckande bilden av italienskt immigrantfamiljeliv som filmen ger. Mammorna tvättar, städar och slavar i köket och talar hotfullt om allt som barnen inte får göra, framför allt flickorna. Sönerna är bredbenta macho-idioter som inte tvekar att spöa sina egna systrar om dom har mage att leva som dom gör, d v s gå ut och dansa och träffa det motsatta könet. I extremfall kan dom tänka sig ett litet hedersmord.


Dels Boris Karloff, japp - Mumien Frankenstein, som ledare för den konkurrerande irländska gangsterligan. Jag gissar att filmen gjordes strax innan Frankenstein som för evigt cementerade Karloff som skräckskådis. Om det inte var för den - skulle han haft en karriär som irländsk gangster i stället? Jag tvivlar på det.