måndag 31 december 2007

Gott nytt år!


Jodå, det blev en utflykt till Graven på Menlösa barns dag med delar av Ekman-sällskapet. Vi satte ut gravljus och en bukett från Sällskapet.
När vi ändå var i krokarna passade vi på att besöka Mauritz Stillers grav på den judiska sektionen. Där har jag aldrig varit förut.
Ännu en modärnistisk legendar.
Sedan fikade vi på City-konditoriet, eller Fenix-palatset som jag föredrar att kalla det.

Dagen före nyårsafton blev också en högkulturell dag.
Först besökte jag äntligen Otto G Carlsund-utställningen på Liljevalchs.
Den blå Bugattin var blank och skinande som en spegel. Den gigantiska väggmålningen "Rapid" som varit tänkt för Stockholmsutställningen 1930 men inte blivit av prydde nu väggarna i den första salen. Den var fantastisk. En del abstrakta målningar kommer nog bättre till sin rätt i monumental-format på väggar i stället för inom glas och ram. En del av dom vanliga målningarna var vackra och roliga. Andra var tråkigare. Abstrakt konst blir fortare enformig i stora mängder. Det var dock intressant att se hur kraftiga intryck han faktiskt hade tagit av målare som Piet Mondrian, och av Fernand Léger, som var hans lärare.

Efter detta gick jag direkt till Folkoperan för att se operan om Zarah Leander.
Jag är inte van att gå på opera, men musiken beskrevs i en radio-recension som "en expressionistisk spark i solar plexus" och eftersom jag välkomnar sådana så måste jag gå. Dessutom var den ju om Zarah.
Den var bra. Ganska många av sångarna artikulerade så pass tydligt att man faktiskt kunde höra vad dom sjöng, vilket underlättade, och musiken var fin. Den där sparken kanske var att ta i, dock. En plus för programbladet som utformats för att så mycket som möjligt likna en gammal Veckojournalen från mitten av 30-talet, med bibehållet typsnitt i loggan samt formuleringar som "å sidan 4...". Mer sånt.

Och nu är det snart dags att fylla champagne-skålarna (det modärnistiska glas-valet) och skåla för att även 2008 må bli modärnt och trivsamt.

Gott Nytt År!

söndag 23 december 2007

Julavslutning



Bevistade ett passande modärnistiskt julbord på Någonstans i Sverige, Stampens stofil-klubb. Vi trängdes vid disken för att groffa S.O.S samt öl och snaps, till vilket krävdes drinkbiljett. Bedårande. Beata Harryson med gäster underhöll oss från scenen med bl a Zarah Leander-klassiker, och sjöng fantastiskt som vanligt.

Några dagar senare hade valda delar av Ekman-sällskapet (hemsida kommer) ett snabbt julmöte på Kafferepet vid Klara kyrka, smidde planer inför det kommande året, och utbytte nördiga klipp och bilder.
Förmodligen kommer vi att bevista Graven den 28:e, Menlösa barns dag. Rapport följer.

GOD JUL!

torsdag 6 december 2007

Kass Herzog-film



Just nu går Werner Herzogs filmer på Cinemateket i Stockholm, och jag har varit och sett några eftersom han är en av mina favorit-regissörer.
I samma veva fick jag låna hans så vitt jag vet enda modärnistiska film, Invincible från 2001, som visades på Stockholms filmfestival för några år sen.
Den var ordentligt kass.
Jag blev inte förvånad eftersom jag fått den beskriven som sådan av flera källor. Trots det tyckte jag att jag borde sen den av ren plikt mot mitt modärnistiska nörd-o-rama.

Motivet för filmen är ju ganska bra - den handlar om Erik Jan Hanussen, skrupelfri "ockult" trolleri-gubbe och svindlare i Berlin under tidigt 30-tal. Tyvärr har Herzog valt att väva ihop den verkliga historien om hans magi-imperium med en fånig skröna om hur en ovanligt stark ung man från en östpolsk shtetl blir värvad till Hanussens varieté-show där han uppträder som Starke Arvid inför blaserade rikingar och SA-sluskar. På slutet blir han dessutom av avgörande betydelse för Hanussens fall.

Cirkus-mannen spelas av en väldigt stark finländare utan några direkta skådespelarkunskaper, däremot med en påfallande finsk brytning. Alla spelar på engelska, vilket leder till det gamla vanliga euro-problemet: inte en enda replik låter bekväm, och nästan samtliga är brutna på olika sätt. Dessutom verkar rätt många av skådespelarna vara totala amatörer. Sådana har Herzog arbetat med förut, men här fungerar det inte.
Storyn är larvig och sentimental, manuset kasst, skådisarna habila i bästa fall och musiken av konventionellt Hollywood-snitt. Om man inte visste det skulle man inte gissa att det var en Herzog-film. Hans filmer brukade utmärkas av ett utpräglat bildsinne, hypnotisk stämning, och musik från en annan dimension. Den här är stendöd.
Av allt att döma var Fitzcarraldo hans sista stora spelfilm.

I en mindre roll dyker Udo Kier upp. Alltid ett säkert tecken på en bra film...

Nåja, Istvan Szabo lär också ha gjort en film om Hanussen. Hoppas jag får tillfälle att se den nån gång.